Gudsförnekelsen utestänger från verkligheten

Gudsförnekelsen utestänger från verkligheten

I Bibeln står det att hos Gud är vishetens och kunskapens alla skatter gömda, Kol. 2:3. Och i 1 Joh. 1:5 står det att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Genom att avlägsna sig från honom tätnar mörkret.

Det är dåraktigt att förneka Gud som skapat allt. Utöver evighetsperspektivet får det följder på alla livets områden och visar sig i uppfattningar, ställningstaganden och beslut som fattas. I Bibeln står det: ”Dåren säger i sitt hjärta: ’det finns ingen Gud’” (Ps. 53:2). Förnekar man Skaparen finns det ingenting att hålla fast vid. Det blir ett famlande i mörker och tomhet. Det är den utveckling vi ser i sekulariserade samhällen och den leder till underliga, för att inte säga dåraktiga, beslut.

Vi har kommit längre nu” och: ”vi vet mer”, sägs det ibland när man avfärdar Guds bud. Det märkliga är inte att man säger så i världen utan att många som har det kristna namnet är så angelägna att rätta sig efter vad som ska sägas och tyckas just nu. Det är svårt att förstå hur den drivkraften kan vara starkare än att tro Guds Ord. Om man mött Gud. Men man kanske aldrig mött honom utan bara har ett religiöst tänkande. Eller så har man förlorat gemenskapen med Gud.

Bibeln säger om världens visdom att den är dårskap inför Gud, 1 Kor. 3:19. Och i Rom. 1:22 står det: ”De påstod att de var visa, men de blev dårar”. När man förnekar Gud och hans Ord har man inte längre grepp om vad som är rätt och fel. Det är därför det självklara och normala ifrågasätts och ersätts av onaturliga och bisarra påståenden som dessutom förklaras vara byggda på vetenskap och forskning. Det blir unket och osunt när man på det sättet stänger sig inne i ett eget hörn av tillvaron. Det är att avskärma sig från verkligheten.

Det kanske kostar på att säga nej till och ta avstånd från denna ”världens visdom”. Men vad är det för pris att betala i jämförelse med att leva i gemenskap med honom som skapat allt, Gud vars förstånd inte har någon gräns, som det står i Ps. 147:5! Det är att verkligen vara upplyst.

G.N.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *