Är Guds Ord avgörande?

Det är märkligt hur lätt människor låter sig påverkas. Och det är också märkligt att se hur osjälvständiga många är genom att man låter sig styras av allt möjligt som presenteras som fakta. Det ser ut som om det går att få folk att tro nästan vad som helst. Dessutom drivs många av rädslan för att tycka något annat än det som gäller för tillfället, även om man innerst inne tvivlar på alla möjliga påståenden.

Genom Guds Ord skapades världen. Bibeln säger: ”Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt” (Hebr. 11:3). Ingenting har kommit till av sig själv. Det är egendomligt att någon kan tro det. Och skrämmande att man fortfarande lär ut sådant som inte har någon grund. När man tror och bygger vidare på det sänks man på något sätt. Ska tillvaron bygga på en lögn, en sammansatt historia utan grund, en påhittad berättelse om livets ursprung. Ja då blir det mesta meningslöst.

Guds Ord följer inte utvecklingen i världen. Det borde vara självklart för varje kristen bekännare att inse det, eller i varje fall för varje pånyttfödd kristen. Det är på något sätt patetiskt när kristna företrädare inte vågar stöta sig med samhällets värderingar utan i stället ser till att lägga sig så nära dessa som möjligt. Det heliga gudsordet förändras naturligtvis inte i takt med att folk ändrar uppfattning i fråga efter fråga. Ändå kommer alla möjliga bortförklaringar och tvivel när det gäller Guds Ord. Men Guds Ord står fast i alla skiftningar. Förstår vi inte det, eller inte vill acceptera det, bör vi be om öppnade ögon. Ordet ger ljus till hela människan. ”I ditt ljus ser vi ljus”, står det i Ps. 36:10. Utan Gud lever man i mörker. I Joh. 1:5 står det att ”Gud är ljus och att inget mörker finns i honom”. I gemenskap med honom får man del av den klarhet och det ljus som utgår från Skaparen själv.

Man kan inte dela upp tillvaron i två delar, vardagslivet och det andliga livet, där man i det förstnämnda följer med utvecklingen och accepterar värderingar och livsstil som gäller i samhället. Det senare, när man tar fram Bibeln i enskilt eller gemensamt gudstjänstliv. Bibeln kan inte sorteras bort från vardagslivet. Den är inte något man har någon annanstans, något som rör det religiösa livet och som man inte ska blanda ihop med det liv man lever här i världen. Den är Guds budskap till oss som gäller i livets alla situationer.

Gud har gett insikt och förmåga att på många olika områden kunna utveckla och förstå det som är nedlagt i skapelsen. Det är ju Gud som gett förutsättningarna för allt. Och vi lever i dag i en värld där forskning och utveckling gett oss mycket. Dock ska vi komma ihåg att inte allt har varit av godo. När man åt av kunskapens träd öppnades en värld man egentligen inte skulle ha tillträde till. Det var denna olydnad som bröt gemenskapen med Gud. När kunskapen leder till resultat som är tvärt emot Guds vilja, på vilka områden det än gäller, är det viktigt att man som kristen håller fast vid och står upp för det som står skrivet i Guds Ord. Det leder aldrig till något gott att gå vid sidan av Guds Ord – på något område.

Mannen, kvinnan, barnen. Vad säger Bibeln? Och har det någon betydelse nu? Eller varför skulle det inte ha det? Bibeln är ju Guds Ord. Men det är när man har invändningar mot det som allt tar en annan vändning. Skulle de som är skapade förstå mer än den som skapat dem? Eller är inte Bibeln Guds Ord? Om det inte skulle vara det är det självklart så att det inte är någon auktoritet att följa. Om Bibeln bara är en samling böcker av olika författare som skrivit sina egna tankar, ja då är den ingen grund att stå på. Men nu är det inte så. Bibeln är Guds Ord. Det är Gud som genom den helige Ande talat genom människor som i sin tur nedtecknat dessa ord. Därför gäller också hans Ord våra respektive ställningar och uppgifter som människor. Den begreppsförvirring som nu gäller om män och kvinnor har ingenting att göra med varken frigörelse eller lika värde i egentlig mening. Det som gäller där är en förvanskning, pervertering om man så vill, av den verkliga frihet som Gud avsett för människan, vad som är normalt och sunt. Den bygger på att rasera påhittade hinder för människors utveckling och resulterar i disharmoni. Den frihet Bibeln beskriver är en i skapelsen nedlagd ordning som skapar harmoni. När man avviker från Guds Ord är det upproret mot Guds ordning som är drivkraften och det hindrar Guds verks framgång. Därför är det självklart för en kristen att inte dras med i detta uppror mot skapelseordningen. Man kan inte ändra på vad Gud sagt och sedan tro att hans välsignelse ska vila över det man själv ersatt det med.

I Ps. 107 står det om hur det gick när folket trotsade Guds ord. ” De satt i mörker och dödsskugga, fångna i nöd och i bojor av järn, för de hade trotsat Guds ord och föraktat den Högstes råd” (vers 10-11). I vers 17 står det t. o. m. att man blev dårar genom sitt uppror. Det ligger ingen visdom i upproriskheten mot Guds Ord. Följden av att avvika från Ordet leder inte till frihet utan för in i mörker och fångenskap, hur mycket man än hävdar motsatsen. Men Herren är nådig och barmhärtig mot dem som vänder sig till honom. I verserna 19-20 läser vi: ”Men de ropade till Herren i sin nöd, och han frälste dem ur deras svårigheter. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång”. Det var – och är – både läkedom och räddning genom Guds Ord.

Mycket av det som i dag anses vara självklart bland kristna företrädare, fast det är helt obibliskt och som praktiskt taget ingen ifrågasätter, är i själva verket ett resultat av att man tror mer på vad man själv kommit fram till än på Guds ord. Det leder vidare till det ena efter det andra av villospår. Därför är det nödvändigt att från början ta ställning. För när något nytt ifrågasättande av vad Bibeln säger på något område dyker upp reagerar man till en början. Men efter en tid, när ämnet debatterats och man vridit och vänt på saken, mjukas motståndet upp. Man ger efter och tänker att det kanske inte är så farligt och så planteras en ny uppfattning.

Det är tragiskt när man som kristen på något sätt tar för givet att man ska anpassa kyrkans värderingar till samhällsutvecklingen. Det är mer än tragiskt, för när man överger Guds bud ställer man sig på motståndarens sida. ”Ingen kan tjäna två herrar”, sa Jesus (Matt. 6:24). Det handlar inte om att tiderna förändras och att folk ändrar livsstil och uppfattningar. Det handlar om något mycket djupare. Det är en fråga om liv eller död, andligen sett. Det är en fråga om att ställa sig på Guds sida eller djävulens. Och vilka är vi att ifrågasätta vad Gud låtit bli nedtecknat i Bibeln. Det som står skrivet där är Guds rådslut. Om vi inte begriper varför det ena eller det andra står där betyder egentligen ingenting. Mänskligt förnuft är ingen högre instans med befogenhet att välja ut vad som är viktigt eller nödvändigt för vår tro och avfärda sådant som inte anses relevant i vår tid. Den inställningen är ett tecken på att man inte förstår de andliga verkligheterna. Resultatet blir förödande, inte bara för det andliga livet utan för hela människan. Det är därför det är så viktigt att Guds ord får vara den grund vår tro vilar på. Är vi villiga att betala priset för vad det i praktiken innebär att inte inordna sig under idéer som står i motsats till vad som står i Guds Ord? Om det nu är ett pris värt att nämna.

Men det kanske redan gått för långt. Från människans sida. Kanske man inte vill ändra färdriktning. Här gäller det att skilja på kollektiva beslut och den enskildes öppenhet för att lyssna till Guds röst. Det finns alltid hopp för den som vill låta sig väckas. Men väckelsens grund måste vara Guds Ord. Och väckelsens resultat måste bli förändring. Det här sker knappast kollektivt, men det kan ske individuellt med de konsekvenser det kan komma att medföra i fråga om bl. a. gemenskapsformer.

Om kyrkan inte längre är grundad på Bibeln eller utesluter delar av den har den ingen uppgift. En kyrka som avfallit från tron på Guds ord borde egentligen inte kallas kyrka, eftersom ordets ursprung, grekiska kyriakon, betyder ”det som hör Herren till”.

Inte tänker ni väl också gå”, frågade Jesus sina lärjungar. Då svarade Petrus : ”Herre, till vem skulle vi gå. Du har det eviga livets ord” (Joh. 6:68). Nej, det finns ingen annan att gå till och ingen annan fast grund att stå på än det Ord som blivit oss givet. Låt oss stå fasta på det, tro det och uppleva att det ger liv, ljus och klarhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *