Församlingen i världen

Jesus sa: ”Ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen” (Joh. 15:19). I Paulus brev till Kolosserna står det: ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike (kap. 1, vers 13). Dessa bibelcitat talar om den andliga verklighet vi lever i som Guds folk. Det är svårt, ja omöjligt, att enbart ur ett teoretiskt-religiöst perspektiv se det här. Bibeln säger: ”En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor. 2:14). Kunskap och mänsklig förståelse räcker inte här. Det är genom den helige Ande våra ögon öppnas för vad frälsning och gemenskap med Gud verkligen är. Det är också då vi förstår vår ställning i världen – och vår uppgift här.

Det är en sak att vara i världen men en helt annan att vara en del av den. Församlingen är kallad ut ur världen. Och dess uppgift är att förkunna evangelium. Det är det enda som kan rädda människor från evig död och förtappelse. När målsättningen ändras och engagemanget mer inriktas på samhällsförändringar har man kommit vid sidan av kallelsens innebörd.

Ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”, står det i 1 Petr. 2:9. Det är det kallelsen gäller. Världen kan inte räddas, men människor kan födas på nytt och räddas för evigheten.

Jesus sa: ”Mitt rike är inte av den här världen.” (Joh. 18:36). Och i Jesu översteprästliga förbön läser vi: ”De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen” (Joh. 17:16). Det påminner oss också om hoppet om Jesu återkomst och hans löfte: ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Joh. 14:3).

G.N.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *