”Det är en som har dött i stället för mig, fastän skyldig jag friheten fick. Mina synder i kärlek han tog uppå sig….” Så lyder texten i den gamla sången av Carrie E. Breck (1855-1934). Texten fortsätter: ”Det var Jesus som kom när rådlös jag var under lagens och samvetets krav. På sitt kors han utplånade skulden jag bar och min syndbörda lyfte han av.”
Detta är evangelium, det glada budskapet. Det är något oerhört att uppleva syndernas förlåtelse. Och att det inte sker på grund av något vi gjort eller förtjänat utan att det uteslutande är av nåd. ”För att ingen ska berömma sig”, som det står i Ef. 2:9.
I Kol. 1:19-20 läser vi: ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom (Jesus) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors.”
Det här var förutbestämt. Förrän världens grund var lagd utvalde Gud oss i Kristus, står det i Ef. 1:4. Och genom Gamla Testamentet läser vi om förebilderna till det som skulle komma: försoningen genom Jesus Kristus. Vi läser om lammet som slaktades innan uttåget ur Egypten och om dess blod som ströks på dörrposterna för att mordängeln skulle gå förbi när han såg blodet. Vi läser om bocken över vilken Aron bekände folkets synder och som sedan sändes ut i öknen. ”Bocken ska bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man ska släppa bocken ute i öknen” (3 Mos. 16:22). Vi läser profetian om Jesus i Jesaja 53:5-6: ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid… all vår skuld lade Herren på honom”.
Nu är det uppfyllt. Nu har de förebildliga offren bytts mot verkligheten. Jesus har kommit. Han har lidit, dött och uppstått. Detta var vad Gud hade förutbestämt. Det var hans vilja. Och allt detta lever vi i uppfyllelsen av. Det är färdigt att ta emot och uppleva – genom att tro. Det är tron som är nyckeln.
Rom. 4 talar om att det var Abrahams tro som gjorde honom rättfärdig, inte hans gärningar. Gud hade gett honom löftet om hans efterkommande. Och i vers 21 står det att han var ”fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla”. Guds löften gäller också oss. I Gal. 3:9 står det att de som tror blir välsignade tillsammans med Abraham som trodde. Rom. 3 talar om ”en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror”. Och vidare i vers 26: Gud ”förklarar den rättfärdig som tror på Jesus”. Det här är den fullkomliga friheten från alla egna försök att bli rättfärdig. Det här är inte förbättring, det är en total förvandling, ett nytt liv.
Guds verk genom Jesus Kristus är tillräckligt. Det är fullbordat. Det var vad Jesus utropade på korset, Joh. 19:30. Allt är uppfyllt. Jesus har kommit, han har utlämnats för våra synders skull och uppstått för vår rättfärdiggörelses skull, som det står i Rom. 4:25.
Det som förebildades i Gamla Testamentet har nu fått sin uppfyllelse i Kristus. Vi läser i Hebreerbrevet 9:12 att Kristus gick ”in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning”. I vers14 står det: ”hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud” Därför behövs inga offer mer. Ingenting kan läggas till. Vad Jesus har gjort är fullkomligt. Därför säger Bibeln i Hebr. 7:25 att han helt och fullt kan frälsa dem som kommer till Gud genom honom. Det är klart. Syndens makt är bruten. Därför kan vi, som det står i Hebr. 4:16.”frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid”.
Bibeln säger: ”Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt” (Rom. 8:34). Det står också att ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser” (2 Kor. 5:19). Allt är färdigt, ingenting återstår. Likt den förlorade sonen får vi komma. Fadern väntar med en öppen famn att välkomna oss till fadershuset. Det gamla är förbi, något nytt har kommit, som vi läser i 1 Kor. 5:17.
När någonting annat blir viktigare eller tar platsen i stället för Jesus och det han gjort förmörkas hela tillvaron. Det hjälper inte hur många goda gärningar vi kan ståta med eller vad vi kan prestera. Ingen meritlista, hur lång och hur förträfflig den än är, kan tillföra något till vad Jesus gjort. Paulus skriver i Gal. 5:4: ”Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden”. I Rom. 10:3-4 står det: ”De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror”. Det finns ingen rättfärdighet utanför tron. Det är tron på Jesus som sätter oss i förbindelse med Gud och gör oss rättfärdiga. Men förnuftet vill inte underordna sig denna sanning. Det ser inte att vi är oförmögna att tillföra något själva och därför har vi svårt att släppa de egna gärningarna i bemärkelsen att de på något sätt skulle göra oss mer rättfärdiga. Men så är det inte. Vi har förklarats rättfärdiga av nåd. När vi tycker att vi lyckats bättre känner vi oss kanske mer rättfärdiga och mindre när vi tycker att vi misslyckats. Jesu försoningsverk är dock oförändrat hela tiden. Det är tron som lyfter oss ur de träskmarker som våra egna strävanden eller misslyckanden är, inte våra försök att själva göra oss rättfärdiga. De gör tvärtom att vi sjunker allt djupare. Ju mer vi arbetar med oss själva, desto djupare sjunker vi. Jesu offer på korset tog bort synden och skulden. Därför är vi fria.
Paulus var helt säker på sin sak, eller rättare sagt på Guds sak, när han i brevet till Galaterna skriver: ”Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse” (kap. 1, vers 8). Det är allvarligt att förkunna något som inte har stöd i Guds Ord. Ingenting utanför Ordet gäller som tillägg till det som Jesus utfört.
Många vindar blåser i den religiösa världen. Olika förkunnelser når oss med alla möjliga påståenden och regler om vad som krävs för att det kristna livet ska fungera eller bli bättre. Men det kan aldrig nog understrykas att det är Guds Ord – Bibeln – som är den enda grunden för vår frälsning. Det vi sedan bygger vidare med på den grunden, som det står om i 1 Kor. 3, har ingenting att göra med religiösa traditioner, kyrkliga bestämmelser, andras erfarenheter eller förkunnelser som inte är grundade på Guds Ord. Det är helt enkelt farligt att ta till sig undervisning som har andra ursprung. Att hänvisa till erfarenheter, upplevelser eller resultat är inte en hållbar grund i sig. Sådant har värde endast om det inte är i konflikt med Guds Ord. Våra eller andras erfarenheter kan aldrig sättas över vad Bibeln säger. Ingenting rubbar vad som där står skrivet. Det är vår trygghet att Ordet är grunden för vår tro. När vi förblir på den grunden behöver vi aldrig tvivla. Tar vi däremot till oss förkunnelser och undervisning som har andra grunder rubbas tron. Den flyttas från Kristus till något som satts samman av människors tankar, spekulationer och slutsatser. Det är en farlig väg att gå.
Paulus skriver i 2 Kor. 11:3: ”jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus”. Varför? Han förklarar det i nästa vers, där han skriver. ”För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna.”
Den uppriktiga troheten mot Kristus. Låt oss bevara den. Låt ingenting dra uppmärksamheten från Jesus och vad han har utfört. Det är genom att se på honom vi upplever att vi är försonade med Gud, att synden är sonad och att vi är rättfärdiggjorda genom Jesu blod. Detta faktum lyfter oss över allt vad vi kan känna av tvivel, anklagelser och fördömelse. Sanningen är att Jesus bar vår synd i sin kropp upp på korsets trä. Det betyder mer än allt annat.
Du behöver inte leva i fruktan. Genom Jesus är du fri. Han blev, och han är, Ställföreträdaren.