I Ef. 2:13 läser vi: ”Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod.” I versen före talas om att man tidigare var utan Kristus och utan hopp och utan Gud i världen. Guds ord till oss förmedlat genom de människor som fått nedteckna dem i Bibeln är den enda vägen till räddning och befrielse.
Det står också: ”Hos ingen annan (än Jesus) finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apg. 4:12). Frågan är: tror vi detta eller låter vi oss förledas tro att det skulle finnas fler alternativ, trots att Bibeln är så tydlig med vägen till frälsning. Nej, man avfärdar inte det heliga gudsordet med uttryck som ”Gud är större än så”, ”nu vet vi mer” eller liknande för att få stöd för någon annan åsikt. Ingenting ändras i Guds frälsningsplan och inte heller något annat i Guds Ord.
I 1 Kor. 3:11-13 står det: ”Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och huru-dant vars och ens verk är, det skall elden pröva”. Då brinner det upp som vi själva satt samman. Det blir ingenting kvar av det som inte har haft sin grund i Ordet. Det man övertygat sig själv och andra om, men som inte varit i enlighet med Guds vilja, är då borta.
Det är genom Kristi blod vi kommit nära. Det är hur vi ställer oss till Guds Son som avgör vilken sida av gränsen vi befinner oss på. Genom Jesu blod har vi fått gemenskap med Gud. Den gemenskapen grundar sig inte på någonting annat. Det finns inga bestämmelser utfärdade av någon annan som avgör på vilken sida av gränsen vi befinner oss. Det är endast en fråga om vi är i Kristus eller inte. Därför grundar sig också den kristna gemenskapen på detta. Det är en fråga om andlig gemenskap, inte någonting annat. Den vetskapen ger både trygghet och frihet. Den ger också samman-hållning och enhet. Dock inte underställd mänskliga direktiv.
En andlig verklighet.
I Hebr. 12:22-24 läser vi: ”… ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jeru-salem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet.” Det här är underbart. Men kan vi se det här? Nej det är omöjligt med våra naturliga sinnen. Men inte desto mindre är det en verklighet som vi genom tron redan här och nu kan ana något av. Inför denna verklighet blir de världsliga bekymren underordnade. Det är denna and-liga verklighet som betyder något. Och den påverkar vårt liv här i världen. Vad Bibeln säger är sanningen och verkligheten. Det är grund-läggande. Detta bibelcitat talar tydligt om vilken sida vi befinner oss på när vi kommit till tro på Jesus. Genom tron lever vi i denna andliga verklighet. Och ingenting kan ändra på det faktum att det är genom Jesu blod vi kommit dit.
Det är en oändlig skillnad på livet i världen och livet i Guds rike. Bibelns beskrivning av de olika sidorna kan vi bl. a. läsa om i Ef. 2:1-6, där det står: ”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra. Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.” Också detta bibelcitat talar om var vi befinner oss. Det beskriver också varifrån vi kommit och vad det är för krafter som råder där. Det talar om den demoniska styrning vi stod under. En vanlig föreställning är att frihet är att inte tro på Gud. Då gör man vad man själv vill och känner för. Men i detta bibelcitat står det att man då följde härskaren över luftens välde. Man drevs helt enkelt av det onda och det påverkade tankevärlden. Det är inte att vara fri och själv-ständig. Men så talas det om Guds barmhärtighet och hans kärlek och att vi nu är satta i den himmelska världen. Det är den verkliga friheten. Vi har blivit fria från allt detta onda och destruktiva som förmörkar och binder och fått gemenskap med Gud som är ljus och kärlek. Som Guds barn drivs vi nu av hans Ande, som det står i Rom 8:14.
Det är ingen bred väg till Gud. Det är inte en väg där vad som helst kan tas med. ”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den”, står det i Matt.7:13-14. Vägvalen är inte bildspråk för olika sorters livsstil. Nej, vägar leder ju någonstans. Så även här: till fördärvet eller till livet. Det är inte något man gärna talar om, men varför skulle man inte göra det? Varför skulle man undanhålla sanningen? Syftet med väckelseförkunnelse är att människor ska vakna upp över sin situation och få möjlighet att välja vägen som leder till livet.
En annan dimension
Otron begränsar verklighets-uppfattningen. Den gör att man inte sträcker sig längre än till det man kan mäta, se och förstå med förklaringen att det som inte kan registreras på det sättet inte kan bevisas. Det låter förnuftigt. Men det är också en verklighetsuppfattning där man stängt för möjligheten att det skulle kunna finnas sådant man inte förstår. Den uppfattningen utesluter dimensioner som är okända. Det kan också ses som att man är försiktig och inte vill lita på något som inte kan bevisas. Samtidigt blir det en begränsad och instängd tillvaro utan hopp om något mer. En menings-lös tillvaro.
Genom tron öppnas denna andra dimension. Den bygger inte på vad vi kan förstå. Den bryter fångenskapen under en materialistisk världsåskådning och öppnar för den obegränsade verklighet som är i tron på Gud som skapat allt inklusive de förutsättningar vi fått att använda.
Det är genom Guds ord vi får tro. Det läser vi om i Rom. 10:17, där det står att tron kommer av predikan och predikan genom Kristi ord. Det är därför det är så viktigt att predikan grundar sig på Bibeln. Om den inte gör det skapas inte den tro som sätter oss i förbindelse med Gud. Det sker inget nyskapande, ingen pånyttfödelse och ingen andlig tillväxt. I stället stannar undervisningen på ett teoretiskt plan och intresset vid hur man ska engagera sig i alla möjliga frågor som inte har med det andliga livet att göra.
Där Guds Ord förnekas, helt eller delvis, måste man också våga ställa frågan hur det blir med gemenskapen. Om gemenskapen i sig är viktigare än den andliga gemenskap som inte följer gränser som dragits av människor utan som är en levande och andlig realitet som förenar alla som har liv i Kristus.
I en gammal sång sjöng man: ”Innanför eller utanför, var skall du stå en gång? Innanför eller utanför evigheten så lång.” Känslomässigt? Ja, kanske det. Blev man skrämd? Nej, men när väckelsens budskap förkunnades väcktes man över att man behövde bli frälst. Man fick, som det hette, ”syndanöd”. Samma sak gäller nu. Det slutgiltiga frågan – nu som i alla tider – är var vi ska tillbringa evigheten. Det valet avgörs här i tiden. Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen, står det i 1 Tim. 2:4. Livet är inte hopplöst. Det finns en plan och en mening. Du är kallad till gemenskap med Jesus. ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre”, står det i 1 Kor. 1:9. Det är att vara innanför.