Fullkomligt befriad

Så finns nu ingen fördömelse…” För vilka? ”… för dem som är i Kristus Jesus” (Romarbrevet 8:1). Det är endast i Kristus och genom Kristus vi kan uppleva den totala friheten. Ingen annan väg, inget annat sätt, ingen lära, ingen teknik kan ge den befrielse som Jesus ger.

Bibelns budskap om befrielse innebär att bli löst från slaveriet under synden, även om man i detta tillstånd av slaveri ser sig själv som självständig och fri att göra som man vill. Efesierbrevet 2:23 beskriver det tillståndet så här: ”Tidigare levde ni i dem (överträdelser och synder) på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville.” Det betyder att man står under inflytande av det onda. Friheten att göra det som är emot Guds Ord är i själva verket att vara bunden. Genom Jesus befrias vi från detta slaveri.

Men befrielsen i Kristus handlar också om att vara fri från annat som kan hindra. Det kan vara fruktan, tvivel, oro, tankar som anklagar och fördömer. I Romarbrevet 8:34 läser vi: ”Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss”. Och i Hebreerbrevet 2:15 står det att Jesus kom för att ”befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv”. Allt är besegrat genom Jesu död och uppståndelse. I samma stund vi riktar blicken mot honom är vi fria. Det är ett liv i fullkomlig befrielse. Jesus sa: ”Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd” (Johannesevangeliet 10:10). Livet i Kristus är ett liv i den verkliga friheten.

Vi sätter värde på olika saker och kan förundras över allt möjligt och beundrar bedrifter av olika slag. Men det finns ingenting som kan jämföras med det som Jesus gjort. ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens”, står det i 1 Johannes brev 2:2. När Jesus gav sitt liv på korset bar han världens synder, där dina och mina är inräknade. Vad som än har hänt, så är det försonat. Det Jesus gjorde behöver inte, och kan inte, göras igen. Det är fullbordat. Det var just de orden Jesus uttalade på korset.

När man i Nasarets synagoga räckte Jesus profeten Jesajas bokrulle, läste han det som där var förutsagt om honom: ”Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” (Lukas evangelium 4:18-19). Nu var profetian uppfylld. Jesus – Messias – stod där mitt ibland dem. Ändå ville man inte veta av honom utan ville kasta honom ner från berget staden var byggd på. Erbjudandet om befrielse och frälsning genom Jesus har gått ut och går ut, men var och en gör sitt eget val.

Tron på Jesus ger en ögonblicklig förvandling. Rövaren på ena sidan om Jesus fick ta emot löftet om att vara med Jesus i paradiset samma dag, Lukas evangelium 3:23. Det var ingen inlärningsperiod och ingen prövotid. Vi föds på nytt och det är Guds verk. ”I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord”, står det Jakobs brev 1:18. Det är ett nytt liv som börjar. Det som varit är bakom. Även om vi kan känna oss anklagade över det som varit, så är ändå verkligheten den att vi är befriade från det gamla. I Jesajaboken 38:17 står det: ”I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.” Paulus skriver om att han glömmer det som är bakom och sträcker sig mot det som är framför. Det är en fullkomlig befrielse i tron på Jesus. Dock är det mycket som skymmer vår blick för denna verklighet, för vad som har skett. Därför är det viktigt att inte lita på vad vi känner utan låta Ordet vara grunden.

I Hebreerbrevet 9:12 läser vi att Jesus gick ”in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning”. En gång för alla. Under Gamla förbundets tid gick översteprästen en gång varje år in i det innersta rummet av tabernaklet för att frambära offer för sina egna och folkets synder. Det var förebilden till vad Gud hade beslutat skulle komma genom Jesus. För: ”tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder” står det i Hebreerbrevet 10:4.

Vi känner ett behov av att rättfärdiga oss själva. Fördömelsen gör att vi blickar bakåt, nedåt och inåt i stället för att göra som vi uppmanas i Bibeln: se på Jesus. Han gjorde allt. Våra bemödanden är både onödiga och verkningslösa. Trots det sitter vi fast i detta självarbete som endast resulterar i träldom och fångenskap. Hos Jesus, och endast hos Jesus, finns den fullkomliga befrielsen. Tro det och upplev att detta är verkligheten? ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för all tid och evighet. I hans seger nu vi äger ljus och frid och salighet”, sjunger vi i den gamla härliga påskpsalmen av Venantius Fortunatus, ursprungligen skriven redan på 600talet .

Vi behöver lära oss skilja på känslor och fakta. I 1 Johannesbrevet 3:19-20 läser vi att om hjärtat fördömer oss så är ”Gud är större än vårt hjärta och vet allt.” Vi behöver inte söka i vårt inre, i våra tankar, i våra känslor eller någon annanstans efter bekräftelse på vår befrielse. Grunden för den är i Ordet – i Kristus. Låt ingen eller ingenting annat rubba din tro och förtröstan på vad Bibeln säger genom att tillföra något mer, något annat, något tillägg. Det finns inget mer. I Ordet har du allt. Där är den fullkomliga befrielsen, där är det som lyfter dig från de egna försökens misär och från tvivel och otro och ger dig en helt ny vy, en gudomlig sådan.

Vi kan läsa i Kolosserbrevet 2:16-22 om skillnaden på att lägga tyngdpunkten på annat än Kristus. Kapitlet avslutas med: ”… det rör sig om människors bud och läror. Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, ”ödmjukhet” och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.” Nej, låt Ordet vara grunden. Där är vilan, där är friheten från egna och andras påfund, vare sig de är av religiös eller annan sort.

Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider” (Hebreerbrevet 10:11-12). Lite längre fram, vers 18, läser vi de befriande orden: ”Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.” Gamla Testamentets offer var förebilder till det som skulle komma. Och det är vad som står i 2 Korintierbrevet 5:19: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser”. Och i Kolosserbrevet 2:13 läser vi: ”Han har förlåtit oss alla överträdelser”. Detta är stort och det är underbart. Det är Guds kärlek och nåd uppenbarad i Kristus.

Det är en fullkomlig befrielse i vad Jesus har gjort. Det står inte alltid klart för oss det som egentligen hänt. Det är så mycket annat som fångar vår uppmärksamhet. Vi ser från vår mänskliga horisont och kan därför inte omfatta den eviga och fullkomliga befrielse som Gud har skänkt genom Jesus. Det är genom den helige Ande som Guds verk uppenbaras. ”Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud”, står det i 1 Korintierbrevet 2:10. Därför behöver vi den helige Andes ljus över Guds ord så att vi ser vart vi har kommit.

Om vi inte låter Ordet vara grunden utan låter våra känslor styra blir det tungt. Så är det inte meningen att det ska vara. Det handlar inte om att känna efter. Det handlar om att se vad som står skrivet. Det handlar om vad Jesus har gjort. Och Bibeln säger att han har löst oss från våra synder med sitt blod, Uppenbarelseboken 1:5. Låt inte dina känslor styra din tro. Däremot kommer du att känna och uppleva härligheten, friheten och glädjen i vad Gud har gjort när din tro vilar på Ordets grund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *