Det är tron som rättfärdiggör

Det är genom tron vi blivit rättfärdiggjorda. Hur mycket vi än gör kvarstår ändå det faktum att det bara är genom tron vi får del av Guds rättfärdighet. Men även om vi vet det kan det vara svårt att våga leva i den verkligheten. För nog är det väl ändå någonting vi kan göra, något lite extra som gör oss bättre.

Ja, så kanske det känns. Men det är då som om det Jesus gjort inte skulle vara tillräckligt, utan vi måste lägga till något eget. Så är det dock inte. Allt är fullbordat genom Jesu död och uppståndelse. Det är genom tron på vad han gjort för oss vi blir rättfärdiga. Vi står alla på samma nivå. I Romarbrevet 3:21-24 läser vi: ”Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.” Detta är det gudomliga faktum vi helt och fullt kan och får lita på. Här kan vi lämna tvivel, fruktan, känslor, ja allt vad invändningar heter. Det finns inga undantag. Allt är klart.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud”, står det i Hebreerbrevet 11:6. Och i 1 Timoteusbrevet 6:16 kan vi läsa att Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma. Vad skulle vi kunna göra för att ändra förutsättningarna? Nej våra försök ändrar ingenting. Det står ju: ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt” (Jesaja 64:6). Vägen till gemenskap med Gud var stängd. Men i Hebreerbrevet 10:20 kan vi läsa om ”den nya och levande väg som han (Jesus) öppnat för oss”. Det är den väg Bibeln visar: ”genom tron på hans blod” (Romarbrevet 3:25).

Det är alltid Bibelns ord som är avgörande. Upplevelser, erfarenheter, tankar kan vara bra, men när det kommer till frälsning och evigt liv är det endast vad Gud talat genom sitt Ord som gäller. Bibelns ord är f.ö. alltid avgörande. Vi kan inte säga att det eller det är mindre viktigt eller inte gäller nu. Vad vet vi om de gudomliga ordningar som blivit nedtecknade och vilken betydelse de har, såväl i vårt vardagliga liv som i den andliga världen? När vi gör våra tolkningar för att justera Ordet efter vår världsbild är det enda som händer att vi kommer fel och går miste om Ordets innebörd och mening.

När Israels barn angreps av ormar i öknen var budskapet att man skulle se på den orm av koppar som Mose satte upp. Ingenting annat. Och då skulle man få leva, 4 Mosebok. 21:9. Vi kan se likheten i Hebreerbrevet 3:1 där det står: ”se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till”. Samt i kap. 12 vers 2: ”låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare”. Det finns ingenting i skildringen om den upphängda kopparormen som appellerar till någon kunskap om hur man blir botad från ormbett. Det handlade bara om tro – tro på den uppmaning Gud gett Mose. Men i tron på vad Gud talat var hjälpen. Så är det med tron på Jesus. Det handlar inte om att förstå utan om att tro. Och genom tron sker förvandlingen. ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små”, sa Jesus (Matteus evangelium 11:25).

I 1 Korintierbrevet 1:21 står det: ”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror”. Här får vi lägga ned våra egna funderingar. Vi kommer inte längre. Men Gud är undrens Gud. Han har gjort det möjligt för alla att bli hans barn endast genom tron. Paulus skriver i Romarbrevet 3:28 att ”människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar”.

Vi ska inte blanda ihop frukten av vårt liv som kristna med vad vi producerar själva. Det första är vad som kommer av tron på Jesus, det andra är ”döda gärningar”. ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror” (Romarbrevet 10:4). Men hur får vi tro?

I vers 17 i samma kapitel läser vi: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.” När du läser eller lyssnar till Guds Ord händer något som inte har att göra med inhämtande av kunskap. Ordet skapar tro. Och det är då vi kan ta emot vad Gud vill ge. Jesus sa: ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet” (Johannes evangelium 5:24).

Tron är en annan dimension. Det som öppnas upp genom tron är inte tillgängligt genom mänsklig kunskap. Ingen vetenskap eller forskning kan utröna vilka krafter som verkar på trons område. Därför blir det patetiskt när man utifrån mänskligt kunnande försöker sig på att göra bedömningar av andliga ting. Det man inte förstår bör man inte uttala sig om. Om det inte vore så allvarligt kunde man bortse från denna okunnighet. Men eftersom alla så tidigt som möjligt ska lära sig gudsförnekelsens budskap klätt i vetenskapliga termer är det bara tragiskt. Jesus talar om förförelsen av dessa små och följderna av den. Som Guds folk kan vi inte vara tysta om den villfarelse som otron och förnekelsen är. Det finns naturligtvis ingen grund för gudsförnekelse, hur vederhäftig man än försöker framställa den. Den bygger på samma lögn genom alla tider om än i varierande formuleringar. Utan Gud är människan förlorad. I Markus evangelium 16:16 står det: ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.” Det är sanningen och verkligheten. Två vägar, två val.

Tron på Gud är segerkraften. Bibeln säger: ”… allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? ( 1 Johannesbrevet 4:5). Det är segerkraft i tron därför att den riktar sig mot honom som skapat allt. Då finns heller inga begränsningar. Jesus sa: ”Allt är möjligt för den som tror” (Markus evangelium 9:23).

I det vi kallar våra bästa stunder är vi ändå inte rättfärdiga. Vi räcker inte till, våra bästa gärningar är inte nog, de hjälper inte. Den gamla människan måste födas på nytt. Jesus sa till Nikodemus: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” I 1 Korintierbrevet 15:50 står det att det förgängliga inte kan ärva det oförgängliga”. Det måste till en förvandling, en pånyttfödelse. ”Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet”, vers 53. Den kan vi inte åstadkomma i egen kraft. Det hjälper inte hur många föresatser, försakelser, ansträngningar vi gör, eller hur aktiva vi är. Utan att vi fått liv i Kristus är vi ändå döda i synder och överträdelser. Det är bara genom tron vi upplever den gudomliga rättfärdigheten, blir förvandlade, får nytt liv och blir nya skapelser i Kristus. Jesus sa: ”Den som tror har evigt liv” (Johannesevangeliet 6:47).

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer” (Romarbrevet 8:3). ”Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer” (Hebreerbrevet 10:18). Det var slut på lagens tid med de offer som då gällde och som var förebilder till det fullkomliga offer som skedde genom Jesus. ”Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning”, vers 11-12. ”Han gick in i själva himlen för att nu träda fram för inför Guds ansikte för vår skull”, vers 24. När detta går upp för oss springer glädjen fram som en källa. Detta är liv, detta är det största vi kan vara med om. Vi är återlösta, betalningen är given och vi är födda på nytt. När den helige Andes uppenbarar Skriften upplever vi något av vad detta innebär. Det skapas tro och vi fylls av en visshet som inte kan jämföras med några som helst botgöringar eller bättringsförsök. Tron lyfter oss till den andliga klarhet och visshet som Gud har berett åt oss.

Det är först när vi vågar tro och släppa det krampaktiga greppet om vad vi känner, vad vi tänker och vad vi anser oss behöva göra som den verkliga kristna frigörelsen inträder. Det är då vi möter nåden i Kristus; vi upplever att vi vilar i tron och den fullkomliga glädjen och friden fyller oss. Skuldkänslor, otillräcklighet, tvivel, fruktan lyfts av. Vi är befriade. Öppna för detta Bibelns budskap och upplev vad Gud har berett för dig. Trons väg för dig vidare. Det är en väg där de begränsade banor vi lärt oss tänka i tas bort och där de möjligheter som finns i gemenskapen med Gud blir verkliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *