Förvandlad till en annan människa

Saul smordes på Guds befallning av profeten Samuel till kung över Israel. Samuel sa: ”Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem (en skara profeter) och bli förvandlad till en annan människa” (1 Samuelsboken 10:6). Det behövdes en förvandling, ett gudomligt vidrörande, innan Saul kunde träda i tjänst för Gud som kung. Herrens Ande behövdes i hans liv. Det här skedde också. Det står att ”När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta” (vers 9).

Ett förvandlat hjärta får man inte genom inlärning och inte genom något man utnämns till. Det är heller inte något man kan träna upp eller försöka leva upp till. Det är Guds verk i en människas liv för att bli utrustad för den kallelse och den uppgift Gud avsett. Saul skulle bli kung för Guds folk . För det krävdes något mer än naturliga förutsättningar och mänskligt kunnande. Han behövde ett gudomligt vidrörande.

Så är det alltid när något ska utföras för Herren. Det vi har och kan skaffa fram med egna medel räcker inte. I Apostlagärningarna läser vi till och med om att när man behövde hjälp att sköta sysslorna vid borden skulle man välja sju män som hade gott anseende och var fyllda av Ande och vishet. En av dem som valdes var Stefanus, ”en man fylld av tro och den helige Ande” (Apostlagärningarna 6:5). Det räcker inte med vad vi kan prestera själva när det gäller att tjäna Gud; det behövs ett gudomligt vidrörande, en andlig utrustning.

När någon möter Gud sker en förvandling. Det blir inte enbart något man säger att man är eller något man lärt sig. Det blir inte bara en bekännelse eller något man ansluter sig till, en lära man tar till sig. Något händer med hela människan. Mycket av det som varit förut ändras. Man får ett nytt sinne, ett nytt liv. Och det livet är i Kristus.

Det står i Bibeln att vi fötts på nytt genom sanningens ord, Jakobs brev 1:18. Det står också att vi blivit nya skapelser i Kristus, 2 Korintierbrevet 5:17 och att Kristus genom tron ska bo i våra hjärtan, Efesierbrevet 3:17. ”Vi har Kristi sinne”, står det i 1 Korintierbrevet 2:16. Det förändrar hela livsföringen. Det står att ”Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid” (Romarbrevet 8:6).

Om man tycker man är fullärd och vet allt om den kristna tron men inte har upplevt den här förvandlingen blir det som det står i 1 Korintierbrevet 13:2: ”Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting.” Om inte hjärtat och sinnet är förvandlat blir allt bara ett skal. Men när denna förvandling sker ändras attityder, beteenden, osv. Det blir inte ett liv i kyrkan/verksamheten och ett annat i vardagen, ett liv ute och ett annat hemma. Förvandlingen visar sig just i att det skett någonting som inte sitter på ytan. Den visar sig inte i ökad kunskap eller i specifika teorier eller i förmågan att predika och argumentera. Nej den förvandling som sker i mötet med Gud kommer till uttryck i ett helt nytt liv. Det handlar om en förvandling av hela människan.

I Galaterbrevet 5:1922 läser vi om den totala skillnaden mellan det köttsliga och det andliga: ”Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning.” Om våra liv är förvandlade så visar det sig mer i handlingar och beteenden än i våra ord och vad vi påstår att vi står för.

Det stod om Saul att Herrens Ande skulle komma över honom. Det var vad som behövdes. Det var också vad Jesus sa till lärjungarna innan han lämnade dem: ”Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden” (Lukas evangelium 24:49). Uppgiften för Saul var att leda Guds folk. För det behövdes en gudomlig utrustning. För oss som lever nu är behovet av en gudomlig utrustning, en övernaturlig kraft som övervinner, lika stort. ”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna”, står det i Efesierbrevet 6:12. Med den vetskapen behöver vi påminnas om vad som står i 1 Johannes brev 4:4: ”han som är i er är större än den som är i världen”. Det handlar inte om vad vi är i oss själva utan om vem som är i oss.

Och när Guds Ande verkar i och genom oss sker något i den andliga världen. Så var det på den första pingstdagen. De som lyssnade till Petrus blev berörda. ”När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ‘Bröder, vad ska vi göra?’ Petrus svarade dem: ‘Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna’” (Apostlagärningarna 2:3738). När Guds Ande verkar skapas förutsättningar för att människor ska bli födda på nytt.

Paulus kunde ha förlitat sig på vad han hade sedan tidigare, men det gjorde han inte, Filipperbrevet 3:4. Han sa: ”Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus…” (vers 78). Och så fortsätter han: ”jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför” (vers 13). Paulus räknade inte sin bakgrund – status, kunskap och erfarenhet – av något värde. Det var Kristus som var hans grund och hans liv.

Vi lyfter gärna fram talang och förmågor som viktiga i tjänsten för Gud. Det är inte oviktiga saker. Det är Gud som gett oss allt vi har och vi ska förvalta dessa gåvor på rätt sätt. Men för att bli användbara i Guds rike är det dock inte i första hand den naturliga utrustningen som är viktigast; det är smörjelsen från Gud. Vi bör tänka efter vilka prioriteringar vi gör. Om mänskliga val och bedömningar ska avgöra vem som är bäst skickad för den eller den uppgiften går man förbi dem Gud utsett. Kanske blir verksamheten mer professionell. Men vem behöver det? De andliga segrarna vinns inte genom professionalism. Möjligen kan man vinna någon liten berömmelse eller något anseende. Men upphöjande av människor leder inte till segrar för Guds rike.

Paulus var en lärd man. Men han säger själv att han inte var någon vältalare, 2 Korintierbrevet 11:6. Det var dock inte något som hindrade honom att bli hedningarnas apostel. När Gud utväljer är det hans bedömning som gäller. Och vad är det? I 1 Korintierbrevet 1: 28 står det att ”det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till”. Gud har andra syften och planer än vi. Han ser och vet allt. Låt oss vara ödmjuka inför vad han vill och inför vilka han använder. Det kan bli omvälvande att tänka utanför de traditionella banorna. Men Gud vill föra oss längre än till de begränsningar vi satt upp.

Saul var inte förberedd för den utveckling och den förvandling som låg framför. Han var ute i ett helt annat uppdrag. Han letade efter sin fars åsnor som hade försvunnit. Men när profeten Samuel började tala om sitt ärende, sa han också att åsnorna hade kommit till rätta. Gud ser också till vad vi behöver hjälp med i vardagen. Men det viktigaste är att leva i hans kallelse. Jesus sa: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också” (Matteus evangelium 6:33).

Det viktiga är att Gud får ha hand om våra liv, att hans Ord och hans Ande får göra oss till de personer genom vilka han kan verka. Kunskapen, de rätta åsikterna, allt det där som låter så bra, kan vem som helst ha utan att det skett en förvandling. Men när Guds Ande kommer över någon är det inte på de storslagna och märkvärdiga orden det märks. Det känns i atmosfären.

I 1 Korintierbrevet 2:15, skriver Paulus: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.” Det var en ödmjuk inställning utan varje spår av självförtroende, men det var en fast övertygelse om att det var Guds kraft som skulle verka.

Saul blev förvandlad till en annan människa. Jesus talade till Nikodemus om nödvändigheten att bli född på nytt. Gud vill förvandla. Han vill frälsa, frigöra, lyfta så att du får uppleva vad han har i beredskap för dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *