Lyssna i tro
Det är skillnad på att inhämta kunskap och att lyssna i tro. Det förstnämnda kan bli väldigt tungt medan det andra öppnar upp för att ta emot Guds levande Ord som skapar nytt och förvandlar.
Man kan kämpa och sträva för att försöka leva upp till det man fått lära sig. Denna kunskap kan variera beroende på varifrån man inhämtat den. Men gemensamt för allt som stannar vid att lära sig om den kristna tron är att det i stället för att ge liv kan binda i egna försök att leva upp till den undervisning man fått. Det kan få negativa följder för det kristna livet, om man i stället för att uppleva friheten i Kristus tyngs ned av en rad regler och punkter som det inte finns något stöd för i Bibeln utan är olika människors uppfattningar. Jesus sa till fariséerna när de undrade varför lärjungarna inte följde de äldstes stadgar: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud. Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar.” Det här gällde de tolkningar av Mose lag som fariséerna hade gjort. Men människors regler i kombination med tvivel på Guds Ord kan vara förvillande och bindande även nu. Evangelium är liv och det gör oss fria. Jesus kom för att utropa frihet för de fångna, läser vi i Lukasevangeliet 4:18, där han citerade från profetian om sig själv i Jesaja 61:1.
Guds vilja är att du ska få del av Ordets levande kraft. Vågar du släppa taget om dina egna försök, dina tankar, riter (ja, yttre religiösa handlingar), och om andras åsikter om vad du måste göra, vilka gärningar som behövs eller vilka ledare du måste följa? Om offer eller andra insatser som krävs? Det går att få alla de här sakerna att låta väldigt fromma, ödmjuka, andliga, eller vad du vill, men frågan är om det i själva verket är så fint som det kan låta. Kanske det i många fall bara gynnar egenrättfärdigheten, förutom att det gynnar dem som på olika sätt försöker styra över ditt liv och tala om för dig vad du ska göra.
I Kolosserbrevet 2:20-23 står det om sådant här självarbete som inte har något värde utan endast tjänar till att ge näring åt känslan av vad bra man är. ”Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som ’ta inte’, ’smaka inte’, ’rör inte’? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas – det rör sig om människors bud och läror. Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, ’ödmjukhet’ och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.” Frälsningen är någonting helt annat än att hålla på med ”döda gärningar”. Det är ett liv i frihet och gemenskap med Gud. Vi måste skilja på religiös renlärighet, som inte alls har något stöd i Bibeln, och på sådant som Bibeln tydligt undervisar om, varnar för eller förbjuder.
När Guds Ord förkunnas ger det liv. Ordet förvandlar. Det sker någonting som inte kan mätas. Det är inte detsamma som att inhämta kunskap och förstå. Jesus sa: ”De ord som jag har talat till er är Ande och liv” (Johannes ev. 6:63). I 15:e kapitlet, vers 3 står det: ”Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.” Det är inte kunskapsnivån som gör att vi får del av det liv som är i Ordet; det är när vi lyssnar i tro.
Om den kristna bekännelsen stannar vid det man lärt sig ger den inte upplevelsen av den gudomliga närvaron. Då kan kunskapen dessvärre bidra till att blåsa upp känslan av att vara trygg med att ha rätt lära.
När Jesus talade i liknelser var det inte för att tydliggöra evangeliet eller för att få åhörarna att förstå bättre, vilket man skulle kunna tro. I Lukasevangeliet 8:10 står det att Jesus sa till lärjungarna: ”Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.” Det är den helige Ande som uppenbarar Ordet. I 2 Korintierbrevet 3:5 skriver Paulus att vi inte av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Och i följande vers: ”Bokstaven dödar, men Anden ger liv.”
När den helige Ande verkar genom Ordet sker övernaturliga ting. Hur skulle vi kunna förklara hur gudomliga mirakel går till? Nej men vi kan se dem hända och vi får vara med om hur Gud verkar på olika sätt.
I Galaterbrevet läser vi frågan Paulus ställde om hur det gick till när galaterna tog emot den helige Ande. ”En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?” (kapitel 3, vers 2). Och i vers 5-6: ”Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.”
Vi förstår av sammanhanget att det var när galaterna lyssnade i tro som de tog emot den helige Ande och som under skedde. Det var inte deras gärningar. Samma sak gäller här och nu. Den nytestamentliga förkunnelsen handlar inte om gärningar utan om tro och om nåd. Och när vi lyssnar i tro får vi av nåd ta emot vad Gud ger. Gärningar, ett perfekt liv, allt som vi tycker skulle vara en god grund för att uppleva gudomliga ingripanden hjälper inte. Det andliga livet fungerar inte så. Något vi ska vara tacksamma för. För hur skulle vi med vår otillräcklighet kunna få något från Gud? ”Utan tro är det omöjligtatt behaga Gud, för den som kommer till Gud måste troatt han finns och att han lönar dem som söker honom”, står det i Hebreerbrevet 11:6. I Jesaja 64:6 läser vi: ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt.” Vi behöver se och förstå vad som gäller. Och den undervisningen finner vi i Guds Ord. Det är på den grunden Gud verkar och vi får av nåd vara med om hans ingripanden.
Om man har riktmärken, lärdomar och förebilder hämtade från ”världen” i stället för från Bibeln och tillämpar dessa i sitt privata liv samt i den kristna verksamheten kommer man vid sidan av den helige Andes ledning. Olika tekniker som används i profana sammanhang för att intressera och påverka människor är inte tillämpbara i den kristna förkunnelsen. Det kristna budskapet tas inte emot på det sättet; det levandegörs genom den helige Ande.
Många är rädda för att inte anpassa sig och tro det senaste. Det är precis som om man trodde att det senaste alltid är det rätta. Men det är en enkel tanke. Den bygger på att utvecklingen alltid leder fram till allt bättre omdömen och beslut. Men så är inte verkligheten. Gud som skapat allt är också den som beslutat hur allt ska fungera och hur vi människor ska leva våra liv. Den visdomen är oändligt mycket högre än något vi kan komma på. Ingen utveckling kan ändra på de fundamentala sanningar Gud gett oss att leva efter.
Gud skapade världen och allt vi ser omkring oss. ”… i honom (Jesus) skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt”, står det i Kolosserbrevet 1:16 Vad är det som gör att allt fungerar? Svaret är det som står i Hebreerbrevet 1:3: ”Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild. Och han bär allt med sitt mäktiga ord.” Det är mäktigt. Hur förklarar man det? Vilka termer skulle kunna rymma denna visdom och denna makt? Människan är väldigt liten. Därför är det patetiskt när man tror sig veta mer än man i själva verket gör och när man dessutom inte inser att det finns en Gud. Det är svårt att inte se att det finns en Skapare bakom de mirakel i skapelsen vi har runt omkring oss. I Romarbrevet 1:20 står: ”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.” Gud skapade världen genom sitt Ord. Samma ord gjorde oss till nya skapelser i Kristus, se 2 Korintierbrevet 5:17. I Jakobs brev 1:18 står det: ”I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord.”
Lyssna i tro på hans ord och upplev kärleken, friheten, friden och nåden i Kristus.