Är inte det samma sak, frukt och resultat? Det beror på vad man menar. Vad jag vill belysa här är skillnaden.
I en värld där man räknar framgång i siffror och berömmelse är det svårt att tänka på något annat sätt. För Guds folk är det dock andra värderingar som styr och andra mål som gäller. För vad man i allmänhet har för planer och förväntningar stämmer inte automatiskt överens med den plan Gud har för varje enskild individ. Det är Gud som verkar i oss, både vilja och gärning, står det i Filipperbrevet 2:13. ”För att hans goda vilja ska ske”, fortsätter texten. Det betyder att Guds plan för oss inte går efter egna val utan genom att vi leds av Guds vilja.
Exemplen är flera, både i Bibeln och genom historien, på hur Gud lett människor till olika uppdrag och uppgifter. När Filippus genom en Herrens ängel kallades att gå ut på den öde vägen mellan Jerusalem och Gaza, följde han kallelsen. Om det hade skrivits en rapport om hans verksamhet där, hade den visat ett magert resultat: en omvänd! Det var ingen mänsklig strategi att någon skulle ge sig av till ett ställe där det inte fanns folk.s Varför stannade han inte där han var? Där skedde det ju under och människor kom till tro. Där kunde han ha fått fortsätta och bli till välsignelse. Ja så hade man kunnat resonera. Och det är nog ett typiskt mänskligt sätt att tänka i alla tider. Men det är inte alltid, eller rättare sagt är det sällan, den bedömning människor gör överensstämmer med Guds plan. Gud visste att Filippus skulle bli redskapet till den etiopiske hovmannens omvändelse. Därför fick Filippus kallelsen att gå till det område hovmannen skulle komma. Det blev frukt av Filippus’ tjänst.
Det är viktigt att gå på Guds kallelse – inte andras. Det är när vi följer Guds kallelse som det finns förutsättningar för att det blir frukt av det vi gör. Och frukten mäts inte alltid i siffror. Resultat kan vi mäta i antal och statistik, men det säger egentligen inte mycket om frukten. Frågan man bör våga ställa är: blir människor nya skapelser i Kristus av det vi håller på med eller får de bara undervisning och kunskap och blir inskrivna som medlemmar någonstans? Det bör också tilläggas att engagemanget i religiös verksamhet inte nödvändigtvis är samma sak som tjänst i Guds rike. Att tjäna Gud sker inte på människors villkor. Och kallelsen sker genom Guds vilja. Därför bör vi vara lyhörda för vad Gud vill och samtidigt akta oss för att ledas av människors förslag och planer. I Kristus är vi alla i hans gemenskap och får vara i den tjänst och på den plats han avsett för oss. När han verkar i oss och när han leder blir det hans kraft som är i funktion. Det är så arbetet bär frukt.
Det är viktigt att vi är medvetna om skillnaden på vad vi själva kan prestera och vad som sker när Gud verkar genom oss. Om det inte blir andlig frukt av vårt arbete utan bara förmedling av åsikter kan det bli motsatt verkan, trots att ”resultatet” ser bra ut.
Det är ju också så att av frukten känner man trädet. Jesus undervisade om de falska profeterna och sa: ”alltså ska ni känna igen dem på deras frukt. Inte alla som säger ‘Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja” (Matt. 7:20-21). I Johannes ev. 15:4-5 säger Jesus: ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.” Det är inte vad vi säger som är avgörande utan om det skett en förvandling. ”Guds rike består inte i ord utan i kraft” (1 Korintierbrevet 4:20).
Det handlar inte om att utan vidare tro vad en eller annan förkunnare säger, utan om att följa Jesus. Därför bör vi göra som folket i Berea gjorde, dit Paulus och Silas kommit, och som vi kan läsa om i Apostlagärningarna 17:11. Där står att man ”tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde.”
Vi ska vara tacksamma för och respektera var och en som uppriktigt tjänar Gud. Men vi bör också vara medvetna om att det inte är hur känd eller populär någon är som avgör om förkunnelsen är trovärdig och sann. ”Resultaten” som kan uppvisas i olika siffror kanske inte bevisar det. Och när det gäller undervisning och förkunnelse är det alltid avgörande att den är förankrad i Guds ord. Avvikelser därifrån, egna upplevelser, tolkningar, teorier och spekulationer måste vi våga skilja från vad som kännetecknar ”den uppriktiga och rena troheten mot Kristus” (2 Korintierbrevet 11:3). Vi ser i det kapitlet att Paulus var rädd att korintiernas sinnen skulle förföras, och att man skulle acceptera ”en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot” (v. 4).
Frukten i våra liv som kristna kanske inte alltid visar sig på sätt vi vanligtvis tänker. Ibland kan den enklaste handling vara mer betydelsefull än det som ser stort ut. Guds väg och kallelse mäts inte med människors mått. Därför behöver du inte känna att just det du gör är mindre värt än det andra gör. Det behöver inte alltid vara så att det som ser stort ut är bättre eller ger större segrar för Guds rike. Gud verkar enligt sin plan. Och han använder vem och vad han vill för att hans verk ska ha framgång. Därför kan du vara trygg i vad du upplever vara din uppgift och kallelse och behöver inte försöka leva upp till andras förväntningar.
Siffror och resultat kan som vi sagt vara missvisande. Vad vårt liv som kristna handlar om är vad Gud gör i och genom oss. Det är något som inte kan mätas med mänskliga mått.
I Hebreerbrevet 13:15 står det: ”Låt oss därför ständigt genom honom (Jesus) frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn”. Det talar om den frukt som frambringas genom att vi upphöjer Herren. Den är inte ett resultat av något vi presterar utan hjärtats lovsång.
Bibeln talar också om att växa upp till Kristus, han som är huvudet. Det är av honom som hela kroppen fogas samman och hålls ihop, Efesierbrevet 4:15-16. I Kolosserbrevet 2:19 står det om att Jesus får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger. Det är inte något som frambringas genom något vi själva eller andra kan åstadkomma; det är helt och fullt Herrens verk.
Det är genom Guds ord och den helige Ande som den andliga frukten växer fram. Det är inte engagemang och aktiviteter som visar om våra liv bär frukt; det är om vi förblir i Kristus. Precis som grenen förblir i stammen och hämtar näring därifrån, hämtar vi näring från Kristus. Då är det hans liv som flödar ut till dig och mig därför att vi är förenade med honom och därav kommer frukten. Det är inte ett liv i ansträngning, kamp eller prestation. Det är ett liv i frid och i harmoni med Guds vilja, därför att det är Kristi liv och kraft som verkar i och genom oss. ”Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem”, står det i Efesierbrevet 2:10.
Frukten visar sig inte bara i den kristna verksamheten utan kanske mer i vardagen. Är det Kristi sinne som råder, eller är det mitt eget jag som härskar? ”Låt alla människor se hur vänliga ni är”, står det i Filipperbrevet 4:5. Det märks om vår kristna tro inte bara är bekännelse och förkunnelse utan om den också förvandlat våra liv.
Låt oss också komma ihåg att viktigare än att bli något ”stort” i världen eller den religiösa världen är att våra liv får bära frukt, att Gud får verka genom oss så att andra blir berörda av den kraft som utgår från Gud. Det kan ta sig olika uttryck. Men när Guds vilja får leda och hans ord vara grunden bär arbetet frukt.