Dessa ord finner vi i 1 Johannesbrevet 1:17. Både nåden och sanningen. I Jesus. I vers 14 står det om Jesus att: ”han var full av nåd och sanning”. Det ena utesluter inte det andra. Nåden gör inte att sanningen trängs undan och sanningen tar inte bort nåden. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det” (Efesierbrevet 2:8). Men vi kan inte skilja nåden från sanningen. Vad Gud talat genom sitt ord – Bibeln – gäller alltid. Det står oförändrat genom alla tider. Sanningen i Guds ord upphävs inte genom nåden. Det är endast om och när vi tar emot och tror på den Gud sänt – Jesus – som vi upplever nåden.

Paulus skriver till Timoteus: ”Bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma…” (1 Timoteusbrevet 6:14-16). Det finns ingen möjlighet att genom egna gärningar göra sig värdig att komma till Gud. Allt är enbart av nåd. Det är endast genom tron på Jesus Kristus vi får del av Guds rättfärdighet – och hans nåd.

Redan i Psaltaren 115:1 nämns nåden och sanningen: ”Inte oss, Herre, inte oss, utan ditt namn ska du ge ära för din nåds och din sannings skull.” Äran tillhör Gud. Genom hans nåd är vi vad vi är. I Klagovisorna 3:22 läser vi: ”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet.” Och i 1 Korintierbrevet 1:30 läser vi: ”Tack vare honom är ni i Kristus Jesus”.

Vi matas ständigt med påståenden om än det ena än det andra. Men vad är sant? Och hur länge varar de påstådda sanningarna innan de byts ut mot nya? Vill man tro det senaste får man vara beredd att byta ”tro” vartefter det svänger. Det blir en krokig väg att gå. Och osäker. För det människor påstår varar inte så länge och vilar inte på fast grund. Det ändrar sig i förhållande till vad man på olika sätt anser sig kommit fram till.

Den absoluta sanningen finns hos Gud. ”Summan av ditt ord är sanning”, står det i Psaltaren 119:160. När vi vågar tro det går ljuset upp för oss. Och i tron på och i gemenskapen med Honom upplever vi det som står i Psaltaren 36:10: ”I ditt ljus ser vi ljus”, Vi förstår att hos den Gud som skapat världen finns också det ljus som ger den verkliga upplysningen. I 2 Korintierbrevet 4:6 läser vi: ”Gud som sade: ‘Ljus ska lysa ur mörkret’, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.” Om vi sätter mänsklig visdom över den visdom som utgår från Gud stänger vi oss ute från gemenskapen med honom.

Men om uppfattningen att mänsklig visdom ska gälla och även stå över vad som står i Bibeln blir verkligheten förvrängd. Man kan inte läsa Bibeln med utgångspunkt från ett förnuftsmässigt perspektiv. Bibeln är Guds ord förmedlat av människor men inte influerat av människor. Det är grundläggande och borde vara självklart att inse. Men när mänskliga tankar får styra vad som är rimligt att tro och tillämpa avtrubbas den genuina gudstron. Tron lyfter från den sortens synsätt och befriar från tvivel på vad som är möjligt, vad som är rätt och vad som är sant. Då väger bedömningar som vi själva gör ingenting. Bibeln säger: ”En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Korintierbrevet 2:14).

Om man låter mänsklig kunskap, samhällets värderingar och vad man själv tycker vara referensramar när man ställs inför vad som står i Bibeln blockeras vägen för tron och man stängs ute från de eviga sanningar som Gud låtit oss veta genom sitt ord. Det blir ett inskränkt liv där man rör sig i sin egen sfär utan hopp om något mer än det man kan tänka ut själv.

Det är genom Guds ord och den helige Ande vi finner Sanningen som ger den verkliga upplysningen. Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet, Johannes evangelium 14:6. Det är hans ord som är den fasta grunden för oss alla. ”Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom” (1 Johannesbrevet 1:5). Ordet som Gud gett oss är den eviga och oföränderliga grund som en gång för alla är lagd. Den låter sig inte påverkas av tidens gång eller människors förändrade uppfattningar. Inte heller ändras Guds bud av att det ”tolkas” på ett eller annat sätt. Tolkningar kanske rent av ibland kan vara ett uttryck för att man vill försöka ändra innebörden i vad som står skrivet så att den passar åsikter man redan har – personligen eller i ett större sammanhang.

Låt inte ”tolkningar” eller ”synsätt” leda dig. Sanningen är en. Den kommer man inte fram till genom att resonera och debattera och inte heller genom att jämna ut skillnader. Vi borde ha mer respekt och ödmjukhet inför Guds ord än att vi skulle försöka anpassa det till vad som gäller i tiden. Vi behöver inte förstå allting utan helt enkelt erkänna att Guds ord är Guds eviga sanning och tro det. Klarheten växer inte genom tvivel och bortförklaringar utan genom att vi tror och tar emot ”trons ord” (Romarbrevet 10:8).

Jesus bad i det vi brukar kallar Jesu översteprästerliga förbön, Johannes 17: 17: ”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning”. Det innebär att bli skild från det världsliga och leva för Gud. Låt nåden och sanningen verka i ditt liv. Där ligger den bärande kraft som ger dig harmoni och stabilitet, frid och trygghet.