”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria, Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen” (Galaterbrevet 5:1). Denna vers syftar på föregående kapitel där förhållandet mellan Abrahams båda söner tjänar som förebild på skillnaden mellan att leva under lagen respektive i nåden, födda på mänsklig väg eller på Andens sätt. ”Slavinnans son var född på mänsklig väg, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte” (Galaterbrevet 4:23). Det är en väldig skillnad. Utifrån sett kan det se lika ut, men skillnaden är livsavgörande: lag eller nåd.
I Romarbrevet 10:4 står det: ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror.” Lagens tidsålder är bakom. Den nya tiden är här. Nu gäller inte egna gärningar. Nu gäller tron på Kristus – och friheten i Honom. När det går upp för oss, att ”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe” (Galaterbrevet 3:13), blir det överväldigande. Vi står inte längre anklagade, vi är fria, benådade och rättfärdiggjorda.
I världen råder en sorts frihetsbegrepp, i Guds rike ett annat. I världen handlar det om att göra som man själv vill, i Guds rike som Gud vill. Den första tanken är att frihet är när man själv bestämmer över sitt liv. När Gud förbjöd de första människorna att äta frukten av trädet mitt i lustgården var det hans vilja och hans beslut. Det var när ifrågasättandet av Guds bud började och sedan ledde till handling som gudsgemenskapen bröts.
Varifrån fick Eva idén att bryta mot vad Gud sagt? Från Ormen – Djävulen. När man lyssnar till ifrågasättandet av Guds ord och släpper in fel tankar leder det till fel beslut. Man tycker kanske att det inte kan vara något fel med det eller det, men man inser inte att när det handlar om Guds bud saknar man insikten att förstå orsak och sammanhang. Och det är helt enkelt för att vi människor inte har inblick i Guds rådslut. Våra bedömningar har ingen relevans i den andliga världen. Inför Gud gäller inte några argument byggda på mänskligt förnuft. Förklaringar eller bortförklaringar vi sätter ihop håller inte och är ingen grund att bygga på. Det är vad Gud beslutat som är avgörande. Därför är det hans Ord som vi ska följa. Att välja den sorts frihet som bygger på ifrågasättande av Guds bud är göra samma misstag som Eva. Det valet gällde bara ett bud, men det räckte för att bryta gemenskapen med Gud.
Vart leder friheten?
Man skulle kunna tro att friheten leder bort ifrån alla former av ordning. Så är det naturligtvis inte. Bibeln säger: ”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle,utan tjäna varandra i kärlek” (Galaterbrevet 5:13). Den frihet Jesus vunnit åt oss innebär befrielse från syndens makt. För att leva i synden är inte frihet. Friheten i Kristus gör oss fria från fångenskapen under synden. Men från det oomvända perspektivet blir uppfattningarna omvända – eller uppochnedvända. Då anser man att frihet är att stå över Guds bud. Det är för att man inte förstår varken sanningen eller verkligheten.
Friheten i Kristus upphäver inte något av det som står i Bibeln. Och den lägger heller inte något till. Guds bud och hans vilja är som en skyddande ram omkring oss. Bryter vi oss ur den blir det som att färdas på havet utan både drivkraft och kompass. Villrådighet råder. Så behöver det inte vara. Om vi vågar låta Bibeln vara grunden i stället för att ifrågasätta vad som står där blir mål och mening tydliga och riktningen klar.
De frihetsbegrepp som råder i världen har inget gemensamt med friheten i Kristus. Därför ska vi inte blanda ihop dessa två. Det är ingen frihet i att ta till sig värderingar som råder i världen. Dessa leder bara till fångenskap.
I Titus brev 2:14 står det: ”Han (Jesus) har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Och i 1 Petrus brev 2:16: ”Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud.”
Vi kan inte vara fria i Kristus om vi samtidigt bortförklarar och förnekar vad som står i Bibeln och lägger till vad vi själva tycker. Det blir lite som de skriftlärda och fariséerna som höll fast vid ”de äldstes stadgar”, vilka var deras tolkning av Mose lag. Jesus sa om detta: ”Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar” (Markus evangelium 7:8). Han sa också: ”Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar” (vers 9). Det är en skrämmande beskrivning av hur det blir när man gör egna tolkningar samt lägger till vad man själv kommit fram till.
Så var det med de skriftlärda och fariséerna. Men även nu kan religiösa bestämmelser och människors tolkningar leda vilse och därmed göra det kristna livet tungt. Det är för att det inte är något gudomligt i dem. Det är Bibeln – Guds Ord – som är vår grund. Där är den verkliga friheten. I Kol. 2:20-23 läser vi: ”Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som ’ta inte’, ’smaka inte’, ’rör inte’? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas – det rör sig om människors bud och läror. Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, ’ödmjukhet’ och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet”. Beroende på vilka sammanhang man rör sig i och vilken förkunnelse man lyssnar till samt vad som bestämts i respektive sammanhang formas tankarna om vad man ska och inte ska. Men om det som beslutats av människor styr in livet och tron i riktningar som handlar om annat än tron på Guds ord och själva livet i Kristus bör man ta sig i akt. Det är farligt att låta människor bestämma vad man ska göra eller hur man ska tjäna Gud. Det är hur vi förhåller oss till Guds Ord som är avgörande, inte om vi rättar oss efter en eller annan förkunnelse. Som det ser ut i dag kan en hel del som sägs vara ganska långt ifrån biblisk tro. Man tar bort sådant som inte anses relevant nu och ersätter det med tidsanpassat innehåll. Får man dessutom lära sig att tron nästan är en oskiljaktig del av kyrkan rubbas grunden. Det kan vara förödande för det andliga livet att vistas i miljöer som vrider och vänder på sanningen. Jesus sa om fariséerna: ”De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen” (Matt. 15:14). Det är knappast en överdrift att säga att den beskrivningen gäller på en del av det som sker även i dag. Därför är det nödvändigt att pröva vad som sägs och beslutas, så att man inte accepterar, tror och är delaktig i något som avfallit och avviker från ”den uppriktiga och rena troheten mot Kristus” (2 Korintierbrevet 11:4).
”Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor”, står det i 1 Kor. 7:23. Och i Kol. 2:8: ”Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus”. Jesus har betalat priset för vår frihet. Därför behöver vi inte – och ska vi inte – fastna i någon ny träldom som kanske ser ut som frihet men i själva verket för oss bort från troheten mot Guds ord. Vi har gjorts fria för att leva i gemenskap med Gud och ledas av Ordet och den helige Ande så att Guds plan förverkligas i våra liv.