Det är viktigt att stå på den rätta grunden när det gäller rättfärdiggörelsen. Grunden är ett löfte från Gud. Vi läser i 1 Mosebok 15:6 om när Gud talade till Abraham – eller Abram som han hette då – om vad som skulle ske: ”Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet”. I Romarbrevet 4:3 citerar Paulus detta: ”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet”. Det var det faktum att Abraham trodde vad Gud sagt som gjorde honom rättfärdig. Dvs det räknades honom till rättfärdighet. Det var inte vad han gjorde utan vad han trodde. Det var Guds verk i och med honom.
Vi har svårt för det här, därför att vi vill gärna medverka och menar att något måste uppfyllas – göras. Men sanningen är den att ingenting behöver göras. Det som behövde göras är redan utfört. Någon annan – Jesus – har redan uppfyllt vad som krävdes. Han är löftets uppfyllelse och han är grunden. När Jesus dog på korset sa han: ”Det är fullbordat” (Johannes ev. 19:30). I 1 Korintierbrevet 3:11 läser vi: ”Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus.
Det är vad som står i Bibeln som gäller. Det är inte vad du eller jag tycker eller känner. Upplevelser, känslor eller andras exempel ska inte styra ditt kristna liv. Ingenting ska föra dig bort från vad som står i Bibeln. Ingenting annat än vad som står där har kraft att befria från syndens makt och göra oss rättfärdiga inför Gud. Och det är vad det handlar om: att bli rättfärdig inför Gud. Det handlar inte om att leva upp till någon sorts rättfärdighetskrav som satts av andra. Och inte heller av oss själva. I 1 Johannesbrevet 3:19-20 står det att om vårt hjärta fördömer oss så är Gud större än vårt hjärta och vet allt. Och i Romarbrevet 8:1 står det: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”. Det är trygga ord att vila på.
Rättfärdigheten från Gud befriar från syndens följder och ger oss gemenskap med Honom som skapat oss.
Sanningen gör oss fria.
”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig ” (Efesierbrevet 2:8-9).
Det är inte vad människor säger som avgör ditt gudsförhållande. Det är i Bibeln – Guds ord – vi finner sanningen. Och det är sanningen som ska göra oss fria, säger Jesus i Johannes ev. 8:32.
Paulus skriver i Kolosserbrevet 2 om ”den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter (eller stadgar)” (vers 8). Och så tillägger han i vers 23: ”Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, ‘ödmjukhet’ och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet”. Tanken att lägga något till det som redan är fullbordat leder inte längre eller djupare i tron. Tvärtom leder det bort från verkligheten och in i självarbete som gör att man fastnar i olika former av träldom – gärningar eller offer som måste till, eller andra krav som lagts till av människor. Men inga extra gärningar, uppoffringar eller prestationer behövs. Vad som behövs är en fastare tro på vad Jesus gjort och vad det betyder för oss var och en. Det ger både vila och glädje samt befrielse från fruktan. Och tron kommer inte av gärningar. Däremot föds gärningar genom tron. Och då talar vi inte om självarbete utan om den andliga frukt som kommer av ett liv i gemenskap med Herren och under den helige Andes ledning.
Allt är uppfyllt.
Paulus skriver om galaterna, att de hade fått Jesus Kristus målad för sina ögon som korsfäst. Men han var orolig för att de skulle återvända till laggärningar, och så hänvisar han till Abraham som lyssnade i tro. Han hade inte förtjänat rättfärdigheten utan det var tron som räknades honom till rättfärdighet, Galaterbrevet 3:6. Ingen av oss kan nå upp till den rättfärdighet som Bibeln beskriver. I Jesaja 64:6 står det: ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt”.
Men Jesus har uppfyllt allt som behövde uppfyllas. Genom tron på honom är vår rättfärdighet tillräknad och vi har frid med Gud. Rättfärdigheten från Gud är uteslutande ett verk av Honom. Och här gäller bara tron. I Hebreerbrevet 11:6 står det: ”Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom”. Förutsättningen är tron och den får vi genom Guds ord. Där uppenbaras vem Gud är. Där läser vi om hans vishet, hans makt och hans nåd.
Rättfärdigheten från Gud öppnar vägen till honom och det eviga livet. Utan rättfärdiggörelsen genom Jesu blod kan ingen komma till Gud. Bibeln säger: ”… han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma…” (1 Timoteusbrevet 6:16). Men i Hebreerbrevet 9:24 står att Jesus ”gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.” Förhänget, denna vävnad som skilde det heliga från det allra heligaste i templet, brast. ”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade…” (Matteus evangelium 27:51). Det var en mäktig manifestation av Guds makt. Därmed var vägen öppnad till evig gemenskap med Gud. Ingenting annat och ingen annan kunde öppna den vägen. Jesus säger själv i Johannes evangelium 14:6: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” ”När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ‘Den mannen var verkligen Guds Son!’” (vers 54).
Det var Guds plan från början, att återupprätta det som gick förlorat i syndafallet. Ja, det står till och med att Gud har utvalt oss i Kristus före världens skapelse, Efesierbrevet 1:4. Och i vers 5 läser vi: ”I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut”. Rättfärdiggörelsen genom Jesus är Guds beslut av evighet. Ingenting kan ändra på det. Därför kan vi vara fullkomligt förvissade om att vi genom tron på detta löfte från Gud står på en orubblig och fast grund – en grund som håller för både tid och evighet.