Paulus skrev: ”Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus” (Filipperbrevet 3:13-14).

Det var inte ett osäkert perspektiv på framtiden utan en tydlig inriktning. Dessutom var det en riktning och den var framåt.

Det är både naturligt och nyttigt att ha mål här i livet. Målen är olika för var och av oss. Det avgörande är om våra mål, våra önskningar och planer står under Guds ledning. Det är först då som de leder någonstans på ett meningsfullt sätt. I Ordspråksboken 16:3 står det: ”Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång”. Det är inte vad andra anser vara det bästa och rätta som ska styra dina val utan den väg Gud har för dig.

De mänskliga planerna överensstämmer sällan med de gudomliga. När Israels barn skulle strida mot midjaniterna drog Gideon först ut med 32.000 man. Den mänskliga tanken är ofta att det är bättre ju fler man är. Men vid det här tillfället var det inte de mänskliga resurserna som räknades. Så är det för övrigt aldrig i Guds verk, varken i fråga om antal eller på annat sätt. Det är Guds plan som är avgörande. Herren sa till Gideon: ”Folket som följer dig är för många för att jag ska vilja ge midjaniterna i deras hand. Israel kan då berömma sig mot mig och säga: Min egen hand har frälst mig” (Domarboken 7:2). Det är Gud som ska ha äran för vad han gör. Det är inte vi som fattar besluten; vi är Guds tjänare. Just därför är det nödvändigt att vi lyssnar till vad Gud har att säga. För det första finner vi det i det ord han gett oss – Bibeln. I Psaltaren 81:12-13 står det om när Guds folk inte lyssnade och hur det gick då: ”Men mitt folk ville inte höra min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer”. I verserna som följer läser vi om hur det skulle gå för fiender och motståndare men också om den välsignelse som skulle komma för Guds folk om de ville höra Herren och vandra på hans vägar.

Är Gud med i våra planer? Eller tänker vi bara efter våra egna uträkningar? Är Gud med i våra personliga planer och i kyrkans? Det är lätt att påverkas av vad som rör sig i tiden, av vad som just nu anses vara det rätta och vad som ska prioriteras. Men snart är det passerat och nya ”värderingar” görs till fakta som många tar till sig och tror att man ska rätta sig efter och kämpa för. Men det är inte vad människor tror och tycker som ska styra en kristens målsättning. Och vad gäller kyrkan/församlingen så är dess planering för framtiden av en helt annan sort. Den har ingenting gemensamt med världen och dess skiftande idéer. Världens perspektiv på framtiden är inte realistisk, därför att man inte räknar med Gud, den allsmäktige Skaparen av allt och som styr allt med sitt mäktiga ord. Därför har man heller inget fast hopp. Än styrs man av fruktan, än av tron på utvecklingen och sin egen förmåga att förändra. Det är verkligen inte något att lita på. För Guds folk ligger nivån på ett annat plan. Målsättning och planer styrs av Gud och vad han beslutat. Vi behöver se vad som är Guds plan – både allmänt och individuellt. Det ger trygghet och ett hopp som vilar på Guds löften.

Låter vi oss ledas av den helige Ande? I Filipperbrevet 2:13 står det att det är Gud som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. När vi lyssnar till vad Gud har att säga kommer de rätta tankarna som leder till att vi agerar i enlighet med vad Gud vill.

Och det handlar inte om vad andra gör och tycker. Andras exempel kan vara bra och inspirerande. Men Guds ledning handlar inte om att kopiera vad andra gjort. Guds plan står orubbligt fast för världen och dess inbyggare, men hans kallelse för varje människa är individuell. Det har vi många exempel på i Bibeln. Var öppen för vad Gud leder till.

I den bön som Jesus lärde oss, ber vi: ”Låt ditt rike komma”. Låt oss be den bönen och må våra ögon öppnas för vad som verkligen är Guds vilja. Låt oss vara förankrade i Guds ord och inte låta något rubba vår tro på vad som står skrivet. Paulus uttryckte sin förvåning över att Galaterna så fort övergav honom som kallat dem, Galaterbrevet 1:6. Han säger i vers 8: ”Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse”. Pröva vad som förkunnas i jämförelse med Guds ord också när det gäller förutsägelser om framtiden. Blanda inte ihop vad som sägs vara vad Gud vill med vad som verkligen är hans plan.

I 2 Petrus brev 3:11-12 lyder uppmaningen: ”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!” Av denna beskrivning förstår vi att det som kommer att ske är ett ingripande av Gud. Vi kan inte ändra vad han i sin makt har fastställt. Uppmaningen till oss är att leva heligt och gudfruktigt. Vårt perspektiv på framtiden är som det står i vers 13: ”Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.” Det är något som är bestående.

Det verkar ibland som om det är viktigare med planeringen för jordens framtid än att ledas och utrustas av Gud och att leva ett liv i hans ledning och gemenskap. I Titus brev 2 skriver Paulus om Guds nåd som har uppenbarats för alla människor. ”Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet” (verserna 12-13). Det är ett liv i förväntan. Det är ett perspektiv på framtiden långt ifrån världsliga planeringar. Verklighetsfrämmande, skulle någon säga. Fast tvärtom. För detta framtidsperspektiv och detta hopp är Bibelns budskap till oss. Mänskliga planeringar är inte hållbara och ändrar ingenting av Bibelns beskrivning av framtiden. Vill vi leva i trygg förvissning om utvecklingen ska vi söka svaren i Guds ord och definitivt inte ägna oss åt spekulativa tolkningar.

Men i denna förväntan och detta perspektiv på vad som ligger framför, vad ”Gud berett åt dem som älskar honom” (1 Korintierbrevet 2:9), ska vi komma ihåg vår kallelse och uppgift. ”Medan vi väntar.” Vi lever här och nu. Vi ska ta vara på tiden som är nu. Allt ligger inte framför. Vi är också nu i Guds plan och ledning. Det är något pågående. Uppgiften för Guds folk är att förkunna evangelium. Det handlar om varje enskild människas eviga väl. ”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” (Matteus ev. 16:26).

Låt inte fruktan för framtiden styra dina tankar och fastna inte i det som är bakom. Gör som Paulus som vi citerade i början: glöm det som är bakom och sträck dig mot det som är framför. Du är försonad och du är fri genom Jesus och kan med trygg förväntan se fram emot hur Guds plan förverkligas.