Ordet och tron i praktiken

Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst för er, utan vi var ögonvittnen till hans majestät” (1 Petrusbrevet 1:16). Förkunnelsen var inte grundad på kunskap utan på upplevelsen av och mötet med Jesus Kristus.

Det är skillnad på teori och praktik; det är skillnad på vad man lärt sig och på vad man varit med om. Men det är också viktigt att att upplevelserna har rätt grund. Petrus hade mött Jesus, varit med och sett mirakel ske, lyssnat till hans undervisning, samt varit med honom på berget tillsammans med Jakob och Johannes, där Gud talade och sa: ”Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom” (Lukas evangelium 9: 35).

Jesus sa: ”De ord som jag har talat till er är Ande och liv” (Johannes ev. 6:63). Och i kapitel 15, vers 3: ”Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.” I kapitel 12, vers 48 läser vi också vad Jesus sa om de ord han talat. Där står: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.” Det är allvarligt hur vi ställer oss till Guds ord, men det är underbart med den kraft och det liv som utgår därifrån.

Vi läser också att ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning” (2 Timoteusbrevet 3:16-17). I Johannes evangelium 1:14 läser vi att ”Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning”. Närvaron av Jesus och de ord han talade, gav frälsning, liv och hälsa till dem han mötte. Redan i Gamla Testamentet läser vi att Gud ”sände sitt ord och botade dem” (Psaltaren 107:20). Detta levande Gudsord är ingenting man analyserar och bedömer; det är något man tar emot och tror. Det är då man upplever dess kraft. För Guds ord är levande och verksamt, som det står i Hebreerbrevet 4:12. I Jakobs brev 1:18 läser vi också att Gud i kraft av sin vilja har fött oss på nytt genom sanningens ord. Tron på detta Ord gör att vi upplever Guds närvaro.

I 1 Korintierbrevet 2:12-15 kan vi läsa om hur Guds ord verkar och om hur det ska förkunnas: ”Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot kan bedöma allt…”

Därför hjälper inte den teoretiska kunskapen när det kommer till att förstå och uppleva kraften i Ordet. Den kan t.o.m. bli ett hinder för Ordets verkan. Vi vet hur det var med fariséerna och de skriftlärda på Jesu tid. De visste allt, och kände även till profetiorna om Messias. Men när han kom ville man inte veta av honom. Jesus sa till dem: ”Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” (Johannes evangelium 5:39-40). Så länge Ordet stannade vid att vara en lära gick det bra, men när man såg det förverkligat och det blev fråga om att ta personlig ställning ville man inte vara med. Läran och kunskapen var det noga med, men att låta tron omsättas i praktiken blev för mycket. Hur är det med oss själva? Är Jesus och livet med honom det väsentliga, eller handlar det mer om att försvara vissa läropunkter – som kanske inte ens har någon grund i Bibeln utan är utformade och tillagda av någon person eller religiös riktning. Som fariséernas tro på de äldstes stadgar. När Jesus fick frågan varför inte lärjungarna följde de äldstes stadgar citerade han från Jesaja: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud. Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar” (Markus evangelium 7:6-8).

Vi har stor respekt för mänskligt kunnande. Men när det gäller det andliga – det gudomliga – räcker inte den mänskliga kunskapen. Bibeln säger: ”Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv” (2 Korintierbrevet 3:5-6).

Ordets förvandlande kraft tar vi emot genom att lyssna i tro. Vi ska inte förväxla det med kunskap. Vi kan bli fullärda när det gäller läran, och beroende på vilket sammanhang vi rör oss i blir vi befästa i den undervisning som förkunnas där. Då sätter vi gärna vår tro till den eller den personens förkunnelse. Det behöver inte vara fel. Tvärtom. Men det som sägs måste vara grundad på Ordet. Utläggningar och tolkningar måste prövas oavsett vem som står bakom. Tro inte på argument som försöker bortförklara Skriftens ord. Låt ingen eller ingenting rubba dig från vad som står i Bibeln.

I 1 Korintierbrevet 8:1-3 står det: ”Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. Men om någon älskar Gud är han känd av honom.”

Med allt vårt kunnande lär vi inte känna Gud. Och att lära känna Gud och ha gemenskap med honom är vad kristen tro handlar om. Enbart kunskapen om Guds ord gör oss i sämsta fall hårda, dömande och självbelåtna. Vi ”vet” hur allt ska vara men har inte blivit förvandlade av Ordets kraft. Det är ett sämre tillstånd än att inte ha någon tro alls. För den religiösa kunskapen kan bli något som blockerar vägen för Guds tilltal och verkan i våra liv och göra oss oemottagliga för den förvandlande kraft som är i evangelium. Det gör oss kanske inte overksamma, men frågan är vad den verksamhetslusten leder till och om den åstadkommer något för Gud, eller om den bara fokuserar på att få med folk i något specifikt sammanhang.

Paulus skriver om när han kom till Korint: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er… Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft” (1 Korintierbrevet 2:1,5). Han skriver också att han var svag, rädd och mycket orolig när han kom till dem, vers 3. I vers 4 fortsätter han: ”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.” Guds ord behöver inga mänskliga hjälpmedel. Det är kraften genom den heliga Ande som verkar och uppenbarar det liv som är i Ordet.

Guds ord är sanningen. Därför ska vi inte låta någon förment kunskap få oss att tvivla på dess innehåll. Vad skulle någon människa kunna ha för befogenhet att ändra innebörden i vad som står. Har inte Gud den makten att låta sanningen uppenbaras genom det han låtit bli skrivet! Ordet är inte heller tidsbundet, ”.. vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss”, står det i vers 7 i det nyss citerade kapitlet. Det Gud har beslutat är oföränderligt. Det blir smått och inskränkt när den mänskliga visdomen ska försöka förklara och lägga ut texten om vad Gud i sin makt bestämt. Här behövs den helige Andes ljus. Därför ska vi pröva vad som sägs och inte ta till oss och tro allt som påstås.

Om vi fortsätter till verserna 7-11 i samma kapitel läser vi: ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”

Tro och ta emot Guds ord. Låt det forma och leda ditt liv och dina tankar och handlingar i praktiken och fylla dig med Guds kraft.