”Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor” (1 Korintierbrevet 7:23). Jesus betalade priset för vår frälsning. Det är evangeliets grund. I Hebreerbrevet 2:15 står det om Jesus, att han skulle ”befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv.”
Frälsning är frihet, det är befrielse från allt som på olika sätt binder, tvingar och lägger på bördor. Framför allt är det befrielse från synden och alla dess följder. Men det är innebär också en fortsatt frihet genom tron på Jesus. I Galaterbrevet 5:1 står det: ”Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.” Det är mycket som kan få oss att fastna och bli bundna i olika saker. I det sammanhang Paulus talar om handlade det om att fastna i laggärningar. Han undervisar i förra kapitlet om skillnaden mellan Abrahams två söner, där den ene står som exempel på lagen och de mänskliga initiativen och den andre på tron på Guds löften. Det var svårt för dem som levt under lagen att släppa det som varit och bara ta emot nåden och friheten. Men det var för att man inte fått ögonen öppnade för att verkligheten nu hade kommit, uppfyllelsen av allt det som profeterna vittnat om: Jesus. I honom är allt uppfyllt, lagens krav, rättfärdigheten. Vi är fria från alla tunga krav genom tron på honom
Frihetsidealen växlar. Ibland föds de ur olika sorter av förtryck, ibland ur idéer och trender. Men frihet som motsätter sig de bud Gud gett är en chimär. Det kan låta som om man funnit sig själv, gör som man vill, etc. Men i själva verket är inte alltid de fria valen så självvalda som man tror. För har man utsatts tillräckligt länge av någon sorts propaganda förändras synsätt och värderingar och det man menar är egna fria val är mer en påtvingad anpassning till det man påverkats av. När det samtidigt slås fast vad som är det nya ”rätta” blir det automatiskt mer eller mindre omöjligt att påstå något annat. Många skräms därför till tystnad. Föreställningen att man då är fri rimmar dåligt med verkligheten. I 2 Petrus brev 2:19 står det om människor som lovar frihet men är själva slavar under fördärvet. En text som låter som en beskrivning av dem som i dag propagerar för ett liv i gudlöshet och uppror mot skapelseordningen.
Sanningen om friheten finner vi i Bibeln. Den ”frihet” som består i att bryta mot Guds bud är i stället ett slaveri, som vi läste i citatet från 2 Petrus brev. ”Hela världen är i den ondes våld”, står det i 1 Johannes brev 5:19. I Johannes evangelium 8:44 säger Jesus om djävulen att han ”har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnareoch lögnens fader.” Det är naturligtvis främmande för moderna människor att tala om djävulen som en realitet (utom i svordomar…). Men med en världsbild som enbart har sin grund i vad vetenskap och forskning för tillfället kommit fram till avfärdar man enkelt tron på allt som inte kan ses, mätas eller registreras som okunnighet och vidskepelse hemmahörande i en avlägsen forntid. Det är klart att man med den begränsningen inte kan ta in något som rymmer en andlig verklighet. Den finns dock där ändå. Och ursprunget till den frihet som består i uppror mot Skaparen och den ordning han fastställt kommer från denna mörka sida i den andliga världen. Det är en frihet som är motsatsen till de bud Gud gett oss och vilka är en del av sammanhållningen i hela skapelsen. Därför är den destruktiv och leder allt längre in i mörker och fångenskap.
Men vad vi då ska komma ihåg är att det är ljuset som har segrat. I Johannes evangelium 1:5 står det: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. Endast genom Jesus blir vi fria från det som förmörkar och binder. Gud är ljus och inget mörker finns i honom, står det i 1 Johannes brev 1:5. När vi tror Guds ord och låter det leda oss klarnar insikten om vad som är sanning. Och Jesus sa: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria” (Johannes evangelium 8:31-32). Den verkliga friheten upplever vi när vi tror på Guds ord. Då blir det som det står i Psaltaren 36:10 där vi läser: ”Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.” Det är inte bara en vackert uttryck; det är den verklighet vi kan och får leva i. När vi lyfter blicken och ser på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, Hebreerbrevet 12:2, bryter det gudomliga ljuset in och lyser upp hela tankevärlden. Det blir en förvandling som bryter fångenskapen under otro och fruktan som styr tankar, planer, beslut och som begränsar våra liv. Friheten i Kristus löser från allt sådant och gör att vi ser och upplever de gudomliga möjligheterna och kan ta emot och följa den helige Andes ledning. Det är att leva i den sanna friheten, friheten i Kristus.
Det är mycket som vill binda och göra oss till lydiga efterföljare av människoläror. Precis som fariséerna och de skriftlärda på Jesu tid hade format egna regler och bestämmelser, finns det också nu de som vill införa andra ”läror”, tillagda idéer om vad kyrkan ska syssla med. Det kan gälla politiska frågor samt andra samhällsfrågor. Sådana här saker framställs gärna som om de skulle vara viktiga att engagera sig i och en del av evangeliet. Men evangelium ”är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror” (Romarbrevet 1:16). Det är befrielse från synden. Det föder oss på nytt och gör oss till medborgare i Guds rike. Om vi börjar ”bredda” vägen och lägga till andra ingredienser som vi tycker är bra och viktiga tappar vi snart fotfästet och glider med strömmen bort från Ordets sanning. Det är förödande för det andliga livet.
När fariseerna och de skriftlärda frågade Jesus varför hans lärjungar inte följde de äldstes stadgar, svarade Jesus med ett citat från Jesaja: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud. Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar” (Markus evangelium 7:6-8). I Kol. 2:8 står det: ”Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus”.
Vi ska också komma ihåg att friheten i Kristus innebär frihet från vad andra tycker. Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 10:29: ”Varför ska min frihet dömas av en annans samvete?” Guds plan för dig är inte andras angelägenhet. Din väg kanske inte överensstämmer med vad andra tycker. Det viktiga är inte heller att de gör det. Petrus frågade Jesus om Johannes: ”Herre, hur blir det med honom?” Svaret Jesus gav var att Petrus inte hade med det att göra. Jesu ord till Petrus var: ”Följ du mig” (Johannes evangelium 21: 22). Vi har lätt för att fastna i religiösa mönster och tror kanske att det är så eller så det ska vara. Men friheten i Kristus kan innebära att vi leds till både ovanliga och annorlunda uppgifter i Guds rike. Att fastna i mönster som skapats av människor är inte samma sak som att vara trogen mot Guds ord och följa Guds ledning. Trohet mot vad människor byggt kan tvärtom bli något som hämmar och hindrar din väg med Gud. Detta gäller i högsta grad när infiltrationen utifrån på sina håll påverkar och förändrar både bibeltrohet och hur man lever sitt liv som kristna bekännare.
”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle” (Galaterbrevet 5:13). Vi ska inte blanda ihop friheten i Kristus med friheten att göra som man vill. Friheten i Kristus har inte rum för något som går vid sidan av vad Bibeln undervisar om. Dess undervisning är tidlös och blir aldrig inaktuell. Den frihet man talar om i världen har heller ingenting att göra med den frihet vi är kallade att leva i. Tanken att frihetsidealen man har i samhället skulle sammanfalla med den frihet vi har i Kristus har ingen grund. Där finns inget samband över huvud taget. Därför ska vi akta oss för att dra snabba slutsatser och tycka oss se likheter. Det handlar om två helt olika världar och helt olika målsättningar. Vi står på den grund som är Guds ord och det är utifrån detta Ord vår frihet växer fram.
I Romarbrevet 8:21-22 står det om den gudomliga planen för den fullkomliga befrielsen och friheten: ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Det är Bibelns fasta förutsägelse om vad som väntar. Men redan här och nu får vi leva i och uppleva den frihet som Jesus vunnit åt oss. Tro och ta emot den.