”Utan mig kan ni ingenting göra.” Detta sa Jesus när han talade om grenarna och vinstocken, Johannes evangelium 15. ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig”, står det i vers 4. Undervisningen handlade om att bära frukt. Och förutsättningen för att det skulle ske var beroendet av Kristus.
Innan Jesus lämnade jorden sa han till sina lärjungar: ”Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden” (Lukas ev. 24:49). Man kunde inte bara sätta igång med den egna erfarenheten och kunskapen som grund, utan man skulle invänta kraften från den helige Ande.
Utan denna gudomliga kraft är uppdraget omöjligt att utföra. Jesus sa: ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”, (Apostlagärningarna 1:8). Kallelsen gällde inte bara där och då; den gällde att gå ut i hela världen. Och den gäller här och nu. Behovet av samma utrustning genom den helige Ande är också detsamma.
Efter Jesu uppmaning att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet och löftet om att den som tror och blir döpt ska bli frälst och konsekvensen av att inte tro samt löftet om tecken och under som skulle följa dem som tror, läser vi: ”Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det” (Markus 16:20). Den tiden pågår fortfarande. Vi lever i det vi kallar nådens tid. Än finns möjlighet till omvändelse och frälsning, och än verkar Herren.
Om det vi är kallade att utföra för Herren ska ha någon verkan måste han själv vara den som utrustar. Det sker inte genom att studera och träna utan genom den helige Andes utrustning. Vi ska komma ihåg att de som Jesus kallade kom direkt från sin vardagliga sysselsättning. De lyssnade till kallelsen och följde Jesus. Samma sak gällde Paulus när han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Efter det mötet började en ny tid och en ny uppgift för Paulus. Det var kallelsen och utrustningen från Herren som gjorde skillnaden.
Det står ingenting om vilka förutsättningar dessa människor hade. Men vad vi vet är att de nåddes av kallelsen och svarade ja. Så kom de i tjänst för Gud. Vi har gärna åsikter om vilka som är lämpade att tjäna Gud och bygger kanske på vad vi ser som talang och andra förutsättningar. Men i Bibeln står det att ”det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud” (1 Korintierbrevet 1:28-29). Det är Gud som kallar och utväljer och det är han som verkar. När de mänskliga förutsättningarna lyfts fram kan de bli en ersättning för att Herren verkar och människor får äran. I Jesaja 42:8 säger Herren: ”Jag är Herren, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan”. Låt oss inte medverka till att vi genom allt vi producerar hindrar Gud att verka.
I Apostlagärningarna 3 kan vi läsa om den lame mannen vid Sköna porten som blev botad och vidare om hur Petrus förkunnade evangeliet för folket. I nästa kapitel läser vi om att prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna blev upprörda över undervisningen. När man nästa dag frågade dem genom vilken kraft eller i vilket namn de hade gjort detta, läser vi att Petrus uppfylldes av den helige Ande och talade till rådsherrarna och de äldste om uppfyllelsen av vad Gud lovat och om Jesus som de hade korsfäst men som Gud uppväckt. I vers 13 står att när man såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och att de var olärda män ur folket blev de förvånade. ”Men”, läser vi, ”så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus”. Kännetecknet var att de hade varit med Jesus. Är det så människorna känner igen oss? Är det en atmosfär av Jesu närvaro omkring oss och i det vi håller på med? Det är ju inte en verksamhet vi representerar. Vi förkunnar ”det eviga livets ord” (Johannes ev. 6:68) genom Guds Son Jesus Kristus. Det handlar inte om varken mänsklig visdom eller någon sorts underhållning. Det är ett budskap med kraft, befrielse och frälsning, ett budskap som inte behöver några andra hjälpmedel.
Vi läser i 1 Korintierbrevet 2:1 om vad Paulus säger när kom till Korint: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.” Han hade bestämt sig för att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst, vers 2. Han skriver till och med att han kom till dem svag, rädd och mycket orolig. Det var inte något självsäkert med hans förkunnelse, och hans tal och hans predikan kom inte med övertalande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft, vers 4. Det fanns en anledning till det: ”Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft” (vers 5).
Det finns en överdriven tilltro till mänskligt kunnande och mänskliga resurser, till vad vi själva kan producera när det gäller evangelisation. Kanske man inte alltid riktigt förstår att det handlar om andliga ting. För det hjälper inte att byta åsikter och ändra livsstil. Det är sådant som blir en följd av den förvandling som skett. Att bli en kristen handlar om att få ett nytt liv. Det sker genom ett gudomligt ingripande. I Jakobs brev 1:18 står att Gud i kraft av sin vilja har fött oss på nytt genom sanningens ord. Det är genom detta nya liv som förvandlingen sker. Det handlar inte om ord och gärningar. Man kan lära sig säga de rätta orden och tränas att göra de rätta sakerna men frågan är vad som skett i hjärtat. Jesus sa: ”Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja” (Matteus ev. 7:21). Det måste finnas en motsvarighet i livet till vad som sägs, annars blir det bara form och tomma ord. Det blir att leva på en lögn fast med en religiös fasad.
Låter vi Herren verka? I Filipperbrevet 2:13 står det att det är Gud som verkar i oss, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Låt oss inte hindra Herrens verk i och med oss genom att öppna för påverkan från annat håll. ”Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus. I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter” (Kolosserbrevet 2:8-10). Det är Herrens kraft som verkar genom hans folk, genom dig och mig, när vi ställer oss till Herrens förfogande.
”Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: ‘Ljus ska lysa ur mörkret’, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus” (2 Korintierbrevet 4:5-6). I nästa vers står det att ”denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss”. Tro och upplev vad Gud har i beredskap för dig.