Enhetens pris.
När Paulus skrev till de kristna i Efesos var det till dem som trodde på Jesus där, inte bara till någon särskild del av dem. ”Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus”, står det i Efesierbrevet 1:1. Det är den beskrivningen som kännetecknar den kristna församlingen på olika platser än i dag. Det är den enhet Bibeln talar om. Det är en enhet mellan dem som är födda på nytt. Den har ingenting att göra med uppdelningar som görs av människor. Om man är innanför eller utanför dessa speglar inte var man befinner sig andligen sett. Den enhet som Bibeln talar om är den som är grundad på livet i Kristus. Den enheten,m vet inte av någon annan gräns än den som skiljer ljus från mörker och som består i skillnaden mellan ett liv i tro på Jesus och utan den tron.
”Alla är ni ett i Kristus Jesus”, står det i Galaterbrevet 3:28. Den enheten är fristående från andra enhetsformer. Låter vi andra former för enhet avgöra var vi står kan det bli på på bekostnad av den andliga enheten. För enhet i sig säger ingenting om vår gudsrelation. Man kan vara innanför gränser som vilar på människors beslut men utanför den gräns som förenar – andligen sett. Det avgörande är om vi är ”ett i Kristus Jesus”. Det sker inte genom mänsklig samordning. Det kan vara förödande för det andliga livet om grunden för enheten inte vilar på Bibeln utan på ställningstaganden som tagits fram av människor som påverkats av och anpassats till värderingar i samhället. Då blir enheten till priset av kompromiss och tvivel på Guds ord.
Jesus sa: ”den som inte samlar med mig skingrar” (Matteus ev. 12:30). Låt oss inte komma vilse här. Var uppmärksam på vad som är motiv och drivkraft i enhets/strävandena. Och på vad som prioriteras och accepteras. Andligt uppvaknande kommer inte av uppvisad enhet. Väckelse och mission har genom historien inte haft den sortens enhet som grund. Det har oftast varit tvärtom. Genom att man tagit ställning för Guds ord har man fått gå vidare. För det är skillnad på den enhet vi själva ordnar och på den som är ett verk av Gud. Den senare frigör från felaktiga bindningar och förutfattade meningar samt öppnar för den frihet som sträcker sig över gränser som blockerar den sanna enheten. Den som vi läser om här:
”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet” (Kolosserbrevet 3:12-14).