”… du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.” Så sa ängeln till Josef (Matteus ev. 1:21). I följande vers läser vi att ”detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son…”

Guds ord uppfylls alltid. Det sker oavsett om vi tror det eller inte. Oavsett om det sker nu eller längre fram. Det Gud – Skaparen av allt – sagt fullbordas. Så har det varit, så är det och så kommer det att bli. När vi tror Hans Ord och vad Han förutsagt ger det trygghet och en fast grund som inte rubbas av vare sig ”vindkast i läran” eller av utvecklingen i världen.

Petrus sa i sitt tal till de äldste och skriftlärda i Jerusalem: ”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apostlagärningarna 4:11-12). Ingenting förändras av att några förkastar eller inte tror. Guds ord och löften står fasta oberoende av våra åsikter, värderingar och tvivel. Därför kan vi med frimodighet vända oss till honom som bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, som vi läser i 1 Petrus brev 2:24. Det fullkomliga offret för synden gäller oberoende av oss. Det finns ingenting att tillägga. Det enda som sker när vi inte tror är att vi stannar kvar under det tryck vi då lever under när vi genom alla möjliga tankar och gärningar, tror att vi kan få frid och gott samvete. Alla sådana här ansträngningar leder ingenstans utom till mer inåtvändhet och ofrid. Bibelns budskap till oss är: Låt oss därför se på Jesus, som vi uppmanas till i Hebreerbrevet 3:1.

Det finns många vägar. Men det avgörande är vart de leder. I sökandet efter Gud och hur man når fram till honom gäller bara orden från hans egen Son – Jesus Kristus: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes evangelium 14:6). Och utan att finna den vägen finns inget hopp för evigheten. Därför går evangeliet ut i hela världen, enligt Jesu ord i Markus evangelium 16:15, ”för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannes evangelium 3:16). Evangelium är liv. Och i 1 Johannesbrevet 5:11 står det: ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son.” Det är Jesus som är medelpunkten. Han är centrum för Guds frälsningsplan. ”Jag är, innan Abraham fanns”, säger han själv i Johannes evangelium 8:58. Och i Kolosserbrevet 1:1617 står det: ”För i honom ska-pades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom”.

I Efesierbrevet 1:10 skriver Paulus om ”den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus”. Den världsordning som nu råder går mot sitt slut. Förgäves kämpar folken för förändring på egna villkor – utan Gud. Som Guds folk ser vi fram emot att Guds löften infrias. ”Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång”, står det i 1 Korintierbrevet 7:31.

Aposteln Petrus skriver i 2 Petrus brev 3:11-13: ”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.” Det talar om ett samband mellan tidens avslutning och vårt sätt att leva. Att vara medvetna om att vi befinner oss långt fram i tiden bör få konsekvenser i livet. Att förstå tidstecknen är inte tillräckligt om den medve-tenheten inte omsätts i det verkliga livet – såväl personligen som i den kristna verksamheten. Bibelcitatet ovan talar om att leva heligt och gudfruktigt. Det handlar inte bara om att tala om Jesus utan också om att följa honom. Man kan använda namnet Jesus i olika sammanhang och på olika sätt. Men om det inte blir mer än att man visar upp namnet Jesus över allt möjligt man sätter igång kanske det inte drar människor till honom själv utan bara till event och produktion i det kristna namnet. Vi måste förstå skillnaden mellan att människor blir påverkade till det yttre och att de blir förvandlade. Vi måste förstå skillnaden mellan att man blir intresserade av kristen tro och att man bli född på nytt. Om vi gör det inser vi också att evangeliet inte handlar om att lära sig utan om att uppleva. För kristen tro är liv, inte teori. Därför måste också förkunnelsen vara grundad på Guds ord samt ledd och inspirerad av den helige Ande. Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 2:45: ”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft”.

Det är skapande kraft i Jesu namn; det är liv i Jesu namn; det är frälsning i Jesu namn. Folket i Jerusalem var utom sig av häpnad när de såg den lame mannen som brukade sitta vid Sköna porten vara botad. Men Petrus sa: ”Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?” Och han fortsatte med att säga: ”Tron som kommer genom det namnet (Jesus) har gett honom full hälsa…” (Apostlagärningarna 3:12, 16). Tron på namnet Jesus har samma kraft i dag.

Jesus sa till folket: ”Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta” (Johannes evangelium 6:26). Man sökte inte Jesus för hans egen skull utan för att man varit med och upplevt undret när Jesus välsignade brödet och tusentals människor blev mätta.

I Matteus evangelium 7:21-23 läser vi orden av Jesus: ”Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.” Det är i vårt liv det visar sig om vi följer Jesus. Inte genom vad vi säger eller gör.

I Filipperbrevet 2:6-11 läser vi om Jesus, hans gudomliga ursprung och hans människoblivande och hans död på korset. Från vers 9 står det: ”Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.”

I väntan på den dagen: Låt oss här och nu tillsammans utöver hela jorden upphöja namnet Jesus!