Det profetiska ordet

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Petr. 1:19).

Gud talar till oss genom sitt Ord. Där är sanningen uppenbarad och där är liv och ljus. ”HERRENS bud är klart och upplyser ögonen”, står det i Ps. 19:9. ”I honom (Kristus) är vishetens och kunskapens alla skatter gömda” (Kol. 2:3). Det som står skrivet i Bibeln står över allt annat. På detta ord vilar den kristna tron, helt oavsett vad människor kommer fram till i olika sammanhang, världsliga som religiösa. Att sätta något annat över Ordet är att bortse från verkligheten. Ingenting annat är någon grund att bygga på, ingenting annat består för evigt, se Matt. 24:35.

Gud talar också till oss genom direkta tilltal. Det står att ”Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner” (Joel 2:28). Eller genom att verka i vår vilja och gärning som det står i Fil. 2:13. Dessutom verkar Gud på vilka sätt han vill och genom vem han vill. Men det är viktigt understryka att Gud aldrig talar något som står i motsats till Ordet.

Dessutom bör vi förstå att inte allt som sägs vara från Gud verkligen är det. När vi lyssnar till sådant som sägs vara profetiskt eller annat tilltal är det viktigt att pröva det vi tar del av. Bibeln säger: ”Förakta inte profetior, men pröva allt…” (1 Tess. 5:20-21).

Precis som på både Gamla och nya Testamentets tid finns det även nu både sanna och falska profeter. Prövandet handlar naturligtvis inte om att det vi hör ska överensstämma med vad vi själva tycker. Det krävs en djupare förståelse, eller rättare sagt en andlig bedömningsförmåga, för att få veta vad som är sant eller falskt.

Det som kännetecknade de sanna profeterna i Bibeln var att de talade Guds ord och att deras förutsägelser gick i uppfyllelse. Det var ofta varnande ord för att folket avfallit från Gud. Det var uppmaningar till omvändelse. Om man omvände sig skulle straffdomarna avvändas. Men det var också förutsägelser om välsignelse och om den kommande Messias. Det som kännetecknade de falska profeterna var hur bra allting skulle bli och vilka segrar som skulle vinnas utan att man behövde vända om och söka Gud.

Det finns likheter mellan hur det var då och hur det är nu. Det är viktigt att vi lyssnar till vad Gud har att säga till oss. Händelseutvecklingen i världen är sådan att profetröster behövs, profeter som bär fram budskap från Gud och som kan tala om varför det är som det är och hur vi ska handla. Om ingen får veta något om orsak och verkan förstår man inte sammanhangen. Därför behövs profeter som både förkunnar sanningen och vad som är räddningen.

Vi ska komma ihåg att det är Gud som styr händelseutvecklingen i världen. Det som sker må vara utlöst av synliga och förklarliga orsaker, men bakom allt styr Gud med sin makt. När Daniel fått kung Nebukadnessars dröm uppenbarad för sig i en dröm, prisar han Gud och säger bl. a. att ”han (Gud) avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd” (Dan. 2:21). Den politiska utvecklingen liksom andra skeenden i världen är inga slumpmässiga händelser. Det är Gud som låter sin vilja ske genom vilka han väljer att utföra den.

Det är viktigt att inte bara höra utan att också göra. Men är vi beredda att tänka utanför ramarna och utanför de mönster vi själva lagt ut? Är vi villiga att ändra på sådant som vi kanske är så vana att hålla fast vid att vi inte ens kommer på tanken att något skulle vara fel med det? Pröva, låt Gud tala, lyssna och våga ändra på saker, både privat och i kyrkan. Låt inte någonting stå över vad Gud talar om. Var beredd att ändra på det som inte är Guds vilja, även om det antagits som en självklarhet bara för att det pågått så länge eller för att det beslutats i någon form av ledning och/eller för att det är i linje med utvecklingen i samhället. Bibeln talar om att vara Ordets görare och inte endast dess hörare, Jak. 1:22. Det profetiska tilltalet måste inte nödvändigtvis passa in i kyrkans tradition eller i vad samfundet beslutat. Det står över sådana begränsningar. Om vi tror att det profetiska ska hållas inom hur långt vi själva kan tänka kan vi inte räkna med att få vägledning.

Det är Ordet som ska styra vårt liv, inte vad som antagits som norm av ett samhälle som inte vill ha med Gud att göra. Beslut och värderingar som fattas respektive tillämpas där är inte riktmärken för en kristen.

Vi ser i Bibeln att Gud sände profeter för att folket skulle vända om och söka Gud. Men de här budskapen var inte populära. Vi vet hur det gick för Jeremia, när han talade om den kommande fångenskapen i Babel. Han blev kastad i en brunn. Det märkliga var att när profetian gick i uppfyllelse och den främmande makten intagit landet erbjöds Jeremia av översten för livvakterna, och på order av kung Nebukadnessar, att välja om han ville följa med till Babel eller om han ville bege sig åt annat håll. Översten visste att Gud hade låtit landet bli intaget – och varför. Han sa: ”Ni syndade ju mot Herren och lyssnade inte till hans röst, och därför har detta drabbat er” (Jer. 40:3). Men Gud var med Jeremia och räddade honom på detta oväntade sätt. Det innebär välsignelse att lyda Gud, även om man möter motstånd.

De profeter som Gud sände var inga populära publik-dragare med smickrande budskap. Men var de därför kärlekslösa, var de negativa, var de kritiska? Nej, men om något inte faller folk i smaken blir det gärna motstånd, både mot budskapet och mot den som förmedlar det. Men dessa profeter tjänade Gud, inte människor, och de talade vad Gud befallt dem att tala.

Det som kännetecknade de falska profeterna var deras tillrättalagda ”profetior” som talade om välgång och seger utan någon som helst upp-maning till omvändelse. Har man hört något tillräckligt länge, blir det till sist en ”sanning”, oavsett om det är sant eller inte. När så någon kommer och talar om behovet av uppvaknande och förändring, är man så inne i det man blivit van att höra om att allt är bra och vilken framgång det ska bli, att man kanske inte kan ta till sig något annat.

I Jeremia bok, kapitel 27 och 28 skildras hur en man som hette Hananja steg fram och på ett handgripligt sätt försökte visa hur fel profeten Jeremia hade haft när han talat om den kommande fångenskapen i Babel. Så här ska det bli, menade Hananja, och tog det ok av trä som Jeremia hade använt som bild på hur folket skulle föras bort i fångenskap och bröt sönder det. Om två år skulle man komma tillbaka, fast Gud genom Jeremia sagt att fångenskapen skulle vara i sjuttio år.

Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av Herren, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse” står det i Jer. 28:9. Den falske profeten Hananjas ord uppfylldes inte. Herren hade inte sänt honom utan han hade fått folket att lita på en lögn. Det blev i stället som Herren talat genom Jeremia.

Upproriskheten mot vad Gud sagt leder aldrig till något gott. Det är en förvrängd upplevelse av frihet att bryta mot Guds vilja och göra som man vill. När Mose var på berget för att ta emot Guds bud fick folket den egendomliga idén att göra en guldkalv, vilken man sedan påstod hade fört dem ut ur Egypten. Stämningen var det tydligen inget fel på: ”Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig”, står det i 2 Mos. 32:6. Men man hade avfallit från Gud. Det var genom Mose förbön för folket som man räddades.

Långt innan Israels folk skulle få det utlovade landet talade Gud till Abraham om att de som då bodde där ”ännu inte fyllt sina synders mått” (1 Mos. 15:16). Det fanns en gudomlig tidsplan för hur allt skulle samman-falla. Så är det också nu. Och det finns ett samband mellan hur folk och länder lever sina liv och vilka följder det får.

På Noas tid hade Gud beslutat att göra en ände på världen på grund av folkets ondska. Men Noa, som var en rättfärdighetens förkunnare för sin tid, räddades tillsammans med sin familj, 2 Petr. 2:5. Nu går vi mot slutet av den här tidsåldern. I 2 Petr. 3:6-7 beskrivs både hur det var på Noas tid och vad som ligger framför: ” Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under”.

Låt oss inte begränsa mottagligheten för de profetiska budskapen till att bara gälla sådant vi tycker vi kan acceptera i de sammanhang vi själva rör oss, eller som vi tycker om. När Gud talar, är det hans ord och hans vilja som kommer till uttryck. De orden är för vårt bästa. Avvisar vi dessa och be-gränsar vad vi vill ta emot till att rymmas inom våra egna föreställningar kommer vi vid sidan av vad Gud vill.

När vi ser utvecklingen i världen, den ondska som mer och mer utbreder sig, ska vi inte förvånas över att det blir följder av detta. De finns en uppfattning om att Gud aldrig sänder något som vi skulle kalla straffdom. Det är en uppfattning som kanske har sin grund i specifika förkunnelser. Dock finns den inte i Guds Ord. Det vi läser i Jakobs brev 1:17, om att ”allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan” står inte i motsats till vad som står om Guds ingripanden till följd av synden och upproret mot hans bud. Vi går mot avslutningen av denna tidsålder. Bibeln förutsäger stora omvälvningar i slutet av tiden. Vi ser dem komma i olika former. Detta kommer att tillta. Lyssna till vad Gud har att säga. Sök hans närhet. Bibeln säger att han inte är långt borta från någon enda av oss, Apg. 17:27.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *