Ska vi bevara enheten?

”Andens enhet genom fridens band” (Efesierbrevet 4:3) är en realitet för var och en som är född på nytt. Den förenar kristna över hela världen oberoende av vilka yttre gränser som dragits. Det är en enhet som inte hålls samman genom att den bygger på minsta gemensamma nämnare eller på kompromiss utan som är gudomlig.

Om man vill bevara enheten på bekostnad av tron på Bibeln kan man inte kalla det ”Andens enhet genom fridens band”. Sammanhållning kan det bli men inte som bygger upp och stärker det andliga livet.

Som verkligheten på sina håll i dag ser ut är det inte självklart att enhet alltid fyller en andlig funktion, en som ger näring och stabilitet åt tron samt ger det andliga livet tillväxt. Därför bör man våga pröva enheten utifrån vad som förkunnas och/eller inte förkunnas. När man inte låter Guds ord avgöra vad som gäller förlorar enheten sin betydelse – den som bara har en form eller ett namn. För man ska inte blanda ihop den sociala gemenskapen med den andliga.

Svaret på frågan i rubriken är: ja, vi ska bevara enheten, den Andens enhet som förenar allt Guds folk. Däremot kan det vara riskfyllt att bevara eller vara en del av enhet där världslighet och anpassning betyder mer och man värderar tradition och form högre än det andliga livets bestånd och tillväxt. Den andliga enhet vi ser i Bibeln är inte bunden till mänskliga uppfattningar om enhet. Den är en enhet som både frigör och förenar, som gör oss till ett i Kristus.

Jesus sa: ”Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria” (Johannes ev. 8:36). Och i Kolosserbrevet 3:14 står det: ”Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.”